DEN SISTE AF SIN ÄTT. AF i J. F. SMITH. ) TJUGOFJERDE KAPITLET. Fullkomligt mörker! Icke sol, ej måne; Den svarta natten midt i solklar middag. Milton Tidigt följande morgon lemnade de församlade männerna gården. Då de anlände till den öfverenskomna mötesplatsen, voro flera af deras vänner från Melbourne redan der, och bland andra den befriade fången, Georg Chason, hvilken emottög hjertliga lyckönskningar såväl af Dick och William Giles, som af mr Wood. Mr Chason,, sade den sistnämde till honom, tillåt mig räcka er min hand och tillika förklara, att ej den minsta. skugga af misstankar hvilar vid ert namn; er karakter står lika fläckfri som någonsin. Vi hafva icke allenast erhållit ctt ojäfaktigt bevis på er oskuld, men ock en säker ledning att få rätt på den verklige brottslingen, hvilken jag med dessa herrars hjelp hoppas att snart hafva i mina händer. Förlåt mig, Georg., gnällde den lille skräddaren, som smugit sig fram till honom. Det var icke mitt fel. Hur kunde jag tro att er syster skulle gifva bort rocken med så ovanligt vackra knappar? Och det var bara knapparne jag svor på. tjar hon gifvit bort den 2, uppre pade Georg, förvånad; till hvem då ?, Till sin man; vet ni icke det? Innan Georg hann svara, drog Dick honom åt sidan och meddelade honom allt. 9Så bedröflig upptäckten är,, tillade han, så måste ) Se Arvonbl. n:r 10—18, 20—37, 39—74.