38; inkomne under veckan: kemiska sjukdomar. På diakoniss-sjukhuset: sjukantalet 18; inkomne: fall af frossa och gastrisk feber. På Stockholms städs och läns kurhus: -sjukantalet för dagen 150, hvaraf 126 från staden, 24 från länet. Bland de fattige: katarrer, lunginflammationer, frossor, gastriska och nervösa febrar, kikhosta, reumatismer, koppor och diarreer. I fängelserna: fall af frossa och diarre. På Danviken: skörbjugg. om Svenska Trädgårdsföreningens årsskrift för 1857 innehåller bland andra uppsatser af värde tre biografiska skizzer ur hortikulturhistorisk synpunkt öfver P. Nejdel, D. Mäller och M. M. af Pontin, författade af mag. O. Eneroth. Af dessa skizzer, som alla tre erbjuda stort intresse, meddela vi bär den öfver framlidne medicinalrådet Pontin, hvilken vid trädgårdsföreningens årshögtid i förgår upplästes. Pontin var Svenska Trädgårdsföreningens egentlige upphofsman. Det var han, som samlade de krafter, hvilka sattes i rörelse för åvägabringandet af föreningen. Det var han, som egentligen gaf plan och riktning åt dess verksamhet under det första skiftet af dess tillvaro. — Att väga hvarje enskilts insats vid bildandet af en sådan skapelse, är naturligtvis omöjligt. Den, som verkar mest möd det uttalade ordet, är icke alltid den sannskyldige verkmästaren ... Men — att döma af de Pontins yttranden, som denna förenings årsskrifter under en lång följd af år innehålla, att sluta af den anda, hvari de äro hållna, och af alla de fakta, hvilka såsom påtagliga bilagor åtfölja desamma — den förtjenst, som i detta fall tillskrifves Pontin, synes vara fullt berättigad. Och hade han ej utfört något annat verk på sin väg, han hade dock dermed gjort sitt namn. värdt att i tacksamhet minnas. Ty — huru ringa det verket än må synas mången — verkningarne deraf sprida sig vida, och för den, som i en framtid följer dessa med en blick tillbaka till deras ursprung, skall Pontins namn alltid förnyadt framstå såsom rörelsens primus motor. Det var i och genom Pontin som trädgårdsodlinen sålunda kom mera till heder inom Sverge. Hvad ergius velat och antydt blef genom Pontin till verklighet. Betrakta vi Pontins ställning inom sin samtid, så finna vi att vetenskapsmannen Pontin gaf denna obemärkta odlingsart ett rum bland de ämnen, som förtjena uppmärksammas till och med af vetenskapsmannen. Att han och, ännu mer, att Europas oeh verldens på sin tid störste vetenskapsman, Beraelius, satte sig i spetsen för denna odlings nya lif och uppbringande till aktning, skall alltid blifva ett betydelsefullt tecken i vår odlings nyare historia. Detta faktum hedrar vetenskapen lika mycket som yrket och odlingen. De hafva i och med denna skapelse gifvit ett uttryck utaf, huru de känna sig stå å förbund — i mensklighetens tjenst. För Pontin var denna handling dock ej blott en fosterlandsvännens gärd åt menskligheten, en hedersbevisning af vetenskapsmannen mot näringen eller yrket. Pontin var sjelf trädgårdsmästare, eller, då endast den, som gör trädgårdsodlingen till näringsfång, har rätt till detta namn — han var sjelf trädgårdsodlare. Utan tvifvel egde han, under de senare årtiondena af sitt lif, en vida större praktik inom växtverlden såsom odlare, än inom samhället såsom läkare. Och utan tvifvel skulle man kunna hafva rätt att påstå, att han räddade många fleres sundare tillvaro genom att med sitt exempel hänvisa dem på sysselsättningen med växterna ute i den Jefvande naturen, än genom några recepter. Många äro också icke de bland hans samtida inom landet, som hafva så mycket bidragit till utbredande af den odlade flosans välde oeh ökandet af dess skilda växtformer inoni Sverge. I sin egendomliga trädgård ute på Djurgården här vid Stockholm samlade han de erfarenheter, hvilka han sedan i Svenska Trädgårdsföreningens trädgård praktiskt och i dess årsskrifter på ordets väg offentliggjorde. Före honom egde trädgården knappast någon skrifven historia — åtminstone för oss svenskar. Före honom egde vi väl knappast några begrepp om trädgårdsodlingens bedrifvande i andra länder. Åtminstone hade ingen före honom uttalat sina erfarenheter på det området, ieke heller någon med dessa sina erfarenheter sökt offentligt verka. Dessa äro i korthet Pontins förtjenster om den svenska trädgårdsodlingen. Då Svenska Trädgårdsföreningens årsskrifter innehålla de fakta, hvarpå vi stödja dessa yttranden, anse vi oss endast behöfva hänvisa till dessa. De tala hans eget språk. De lefva, dessa fakta, dessutom sitt lif rundtomkring oss. Sådana äro t. ex. flera af de odlade prydnadsväxter, vi nu se omkring oss såsom oumbärliga medlemmar af hushållet, och hvilkas befordrare inom samhällslifvet Pontir var. Svenska Trädgårdsföreningen särskilt har till en god del att tacka Pontin för det slags välde, den så hastigt eröfrade öfver opinionen inom landet. Han sarde allt, för att vinna namn för densamma, och för att den också skulle vinna ett namn, Att detta välde ej blef långvarigt, att det måste grundas på nytt och då på säkrare grundvalar, att det måste i saken finna och vinna sin terräng, då namnen alltid svika, så fort de endast utgöra namn, — torde ej ensamt tillräknas honom. Dylika rörelsers historia ligger djupare än man i allmänhet förmodar. Iden om trädgårdsodlingens betydelse för ett folk samt om den svenska trädgårdsodlingens npprättande och dess yrkesmedlemmars bildande till den karakter, som något mera än hittills måtte kunna motsvara det från skråsystemets dagar bibehållna namnet af trädgårds-mästare, — det är denna ide, som i och med denna institution fått ett synligt, ett moraliskt uttryck inom landet. Och det verk Pontin utförde, ej blott för att gifva denna id6 en yttre tillvaro såsom institution, utan äfven för att tillförsäkra denna ett fortfarande bestånd, samt de uppoffringar, han derför vidkändes, skola alltmer och mer erkännas, ju mer denna institution lyckas att genomföra den af Pontin och dess öfriga stiftare afsedda planen, ju mer den hinner det redan vid stiftandet uppstälda målet, det nemligen, att blifva landets trädgårdsmästareskola. Den förtjenstfulla årsskriften innehåller för öfrigt uppgift öfver föreningens styrelse och ombud i Jandsorterna, åreberättelsen för 1857 ; öfversigt af föreningens kapitalställning 1857; revisionsberättelse för år 1856; förteckning på ledamöter, invalda under 1857, föreningens stadgar af den 25 Sept. 1857; samt följande afhbandlingar; Om blommor som varit och äro i mode, (från engelskan, af R. B.); Några ord om fruktträdsodlingen och trädfrukternas betydelse i hushållet; Om Åkerö glasäpplen, af O. E.; Relation om införandet af humleodling efter bäjersk metod på Gotland, af G. Lindström. —-—— — I en uppsats med öfverskrift: Svenska riksdagars längd, yttrar Skara Nya Tidning: Den nyligen slutade riksdagen räckte, på 5 dagar nära, lika länge som den längsta riksdag vi haft sedan vårt nya statsskick med 1809 inträdde: nämde längsta riksdag var den, som hölls 1840—41 och fortfor 1 år 5 månader. Dernäst i längd vorg riksdagarne 1828-30 och 1834—35, hvilka varade 1 år 47, månad. Men ännu längre riksdagar hade vi under frihetstiden; de af 1746—47 och 1771—72 fortforo 1, Fa at et FA Nn ned Ink fn 6 FRI bil Sk BR CLEAR bad rn LR a Ky EL mr. mn bt JE ft nm föte. Jota a TIA RA te fr PNP FIT