blifvit af Fofssbergs lärgosse, Ljungqvist, borttagen, i gesällen Lundbecks närvaro nedsmältes; att Forssberg då omtalat och å en papperslapp, som Törnqvist anmodades lemna till Gustafsson, antecknat att hela det erhållna metallpartiet vägde 70 skålp. och att den öfverenskomha köpesumman gjorde 35 rdr rgs; att Gustafsson och Ölin omtalat att de, samma natt stölden skedde på Ljungbyholm, varit uppe i Ljungby kyrkas klockstapel och besett den sedermera stulna klockan, den Forssberg erbjudit sig att inköpa efter ett pris af 32 sk. skålpundet; att Gustafsson, efter det han och Olin blifvit ovänher derföre att den senare ensam behållit 10 rär af penningarne för rören, frågat om icke Törnqvist ville gå. med och nedtaga ringklockan, hvarom icke skulle Gustafsson göra det ensam, och att Gustafsson, sedan Törnqvist härpå icke velat ingå, begifvit sig åstad. Någon stund derefter hade Törnqvist gått efter utåt vägen och vid Hossmo mött Gustafsson, dragande klockan på en kärra. På Törneby slätt hade klockan blifvit krossad emot en sten. Vid Rostad blef kärran dragen bakom en dervarande bygnad, hvarefter Törnqvist skilt sig vid Gustafsson. Huru denne sedermera transporterat metallen till sitt hemvist, kände icke Törnqvist; men Gustafsson hade dagen derpå omtalat att den vore gömd i vedboden, der den af stadsfiskalen påträffades. Härförutan hade Törnqvist sig bekant, att Olin under förliden höst stulit jern, som han försålt till Törnqvist. Forssberg och Gustafsson förnekade med fräckhet all delaktighet uti ifrågavarande stölder, samt bemötte med hånlöje hr domhafvandens bemödanden att få dem att tala sanning. Olin medgaf att han afvetat planen till stölden af klockan och att han af Törnqvist blifvit anmodad att deruti deltaga, men sedan han omtalat detta för sin hustru och hon afstyrkt honom derifrån, under hot att anmäla förhållandet för polisen, hade Olin dragit sig ur spelet. Nedannämde vittnen hördes och berättade: 1:0 förre rättaren Olsson: att Olin, aftonen innan stölden skedde på Ljungbyholm, vidtalat Olsson om skjuts åt södra hållet, hvarest Olin skulle hämta ett parti koppar. Då Olsson gjort svårigheter att bifalla Ölins begäran, hade denne, under vilkor att Olsson skulle avara trogen,, erbjudit honom tredjedelen af koppafen, blott Olin finge skjuts, under yttrande: vitet längre fram skall det bli två större bränvinspannor. Olsson hade, detta oaktadt, afslagit Olins begäran. :0 Timmermannen Dahlström: på Engö: att han blifvit af Olin tillfrågad huruvida han icke ville vara i kompani med Olin om stölders föröfvande dels vid Ekenäs af en der befintlig så kallad baspanna af koppar, och dels af några säckar mjöl, som voro lätt åtkomliga. På Dahlströms fråga hvar de skulle gömma tjufgodset, hade Olin uppgifvit att smeden Törnqvist toge emot hvad som helst, synnerligast metall, emedan han vore i kompani med en gjutare. 3:o Lykttändaren Olof Johansson: att han en dag förliden höst inkommit i Törnqvists smedja och sett Törnqvist väga bultjern, dervid yttrande till Olin ja nu skola vi ha 5 rdr banko hvardera. 4:0 och 5:0. Forssbergs gesäll, Lundbeck, och lärling, Ljungqvist, ander synbar förvirring: att de aldrig sett Gustafsson och Olin hos Forssberg, hvaremot Törnqvist några gånger under denna vinter besökt Forssbergs verkstad. De hade icke sett hvarken Törnqvist eller någon annan medföra några kopparrör eller metallkranar. Lundbeck blef flera gånger beträdd med tvätalan. En gång, i slutet af Januari månad, hade Törnqvist inkommit uti Forsbergs verkstad, då Lundbeck hållit på med smältning af koppar, den Forssberg köpt af kopparslagaren Jaensson. Lundbeck hade på ert stund gått ut och vid återkomsten sett ny till en del redan smält koppar i degeln. Denna koppar bestod likväl icke af rör, utan af hopslagne lock af olika storlek. Ljungqvist kunde icke erinra sig att han, på sätt Törnqvist uppgifvit, borttagit någon fläns. Sedan åklagaren företett en hos Forssberg anträffad bok, deruti Forssberg, under den 26 Januari, eller dagen efter det stölden skedde på Ljungbyholm, antecknat att han köpt 70 skålp. metall och koppar för 35 rdr, (samma vigt och summa som Törnqvist uppgifvit) erkände Forssberg att han gjort berörde anteckning, men undandrog sig att uppgifva hvarest detta parti vore köpt. Han handlade med hvem som kom och bjöd ut metall, och kunde derföre icke hafva alla i minnet. Klockan, som vägde 1018 7 T, värderades till 1 rdr skålpundet. . Målet uppsköts till den 31 dennes, hvaremellertid gesällen Lundbeck och lärlingen Ljungqvist ålades, vid 25 rdrs vite, att besöka sin själasörjare för att undervisas om edens vigt, samt vid lika vite derom förete bevis vid nästa rättegångstillfälle. (Barom.) — Sölbesborg. Listers häradsrätt har vid vintertingets slut meddelat utslag rörande de af oss förut omnämdeg bränvinstillverkarne, som blifvit tilltalade för begagnande af olaga redskap. De fleste af. dem vikgise tran stämplingsbevisen ; men som de deremot, Ifer densammas upptäckt och den i anledning deraf verkstälda förändringen, begagnat redskapen utan förogången omjustering, fäldes de att hvar, för sig böta 30 rdr riksmynt och varda redskapen förlustige, hvarjemte de ålades att utgifva högre tillverkningsafgifi i förhållande till den: större rymden. Emot en enda bonde i Norge, som höll mycket bråk för att komma alldeles helskinnad undan, ledde den derigenom framkallade besvärligare undersökningen till bindande omständigheter oeh liknelse att han varit medvetande om den anmärkta oriktigheten ech likväl med samma redskap tillverkat bränvin, till följd hvaraf han i berörde hänseende ålades värjemålsed. De öfrige :tilltalade blefvo från ansvar frikände, men få naturligtvis erlägga ökad afgift. Åklagarens emot justerare. och kopparslagare framstälde ansvarspåståenden kunde, enär de förseelser, som förmenas ligga dem till last, blifvit begångna här i staden, icke af rätten till pröfning upptagas. (Sölw. P.) mMalagsrafindarrättalcar