Med att besöka mitt schäferi på andra sidan kullarne. Var William Giles i ert sällskap? Nej. Var denne herre er följaktig? tillade mr Wood och pekade på Dick. Nej, de voro båda hemma vid gården. En af polismännen närmade sig embetsmannen och hviskade något i hans öra; han nickade, liksom han velat säga: Jag kommer dit nu, och började åter sitt förhör. sHvilken väg återvände ni? Genom skogen. Ni måste således hafva passerat detta ställe. Inom en mil härifrån, svarade Georg Chason. Men hvartill dessa frågor? De innebära ett hån — en förolämpning. Haf tålamod, sade mr Wood med djupt allvar. Om ni är oskyldig, hvilket jag af uppriktigaste hjerta önskar, så bör ni ickegöra några invändningar emot den ordning jag måste följa. Om jag är oskyldig! upprepade Georg; och hans redliga, manliga ansigte öfvergöts af harmens rodnad. Om jag — nå godt — fortfar, jag ber. X Hur var ni klädd i går? I samma kläder som i dag, var svaret. Detta svar frambragte synbarligen en ogynsam verkan, ej endast på embetsmannen, utan äfven på hans följeslagare, Ni är fullkomligt förvissad om sanningen af ert påstående således? frågade han efter en stunds tystnad. Fullkomligt. Känner ni Philip Tyers? Mycket väl. Han har gjort kläder åt mig alltsedan jag bosatte mig vid Hope Farm. Har ni någonsin varit i tvist med bonom? Aldrig. S Han kan således ej hafva någon anledning till bat eller illvilja emot er? 4