STOCKHOLM den 30 Mars. Genom en i det officiella bladet för i går införd, af oss längre ned meddelad kongl. skrifvelse till chefen för statens jernvägsbygnader har uppmärksamheten åter blifvit riktad på jernvägsfrågan. Vi ärna icke ytterligare spilla många ord på denna fråga, för så vidt den vid nyssförflutna riksdagen blifvit afgjord, efter att ha utgjort ett sorgligt trätofrö samt söndringsoch lockelsemedel; men frågan tillhör såsom föremål för debatter och riksdagsbeslut dessvärre icke ensamt det förflutnas område; den sfår fortfarande på dagordningen och hotar att snart åter taga: för sig brorslotten af den tid och de omsorger representationen kan egna åt allmänna angelägenheter. Det blir der:öre oundgängligen nödvändigt att med någon uppmärksamhet följa de åtgärder, medelst hvilka vederbörande rusta sig att ånyo bringa denna fråga å bane, och, tillse, i hvad mån behofvet och anspråken på en. sådan fullständig och opartisk utredning, som kan leda till en sansad och för framtiden båtande lösning af frågan, blifva uppfyllda. Oaktadt den vid riksdagen grasserande jernvägsfebern och oaktadt det ampla tillstyrkande, som man hade vunnit från statsutskottets sida, lyckades det icke att från rikets ständers sida erhålla ett godkännande och antagande af det kolossala och af regeringen snart sagdt opåsedt gillade jernvägssystem, som var utarbetadt med särskilt afseende derpå, att tilltala en mängd lokala intressen och göra dessa verksamma för genomdrifvande af de mest omtvistade och tvifvel underkastade delar af nämde system, som -först skulle komma i fråga att utföras. Rikets ständer förklarade sig icke vilja antaga något visst system, emedan de funno, dels att sådant vore alltför tidigt, enär undersökningarne i afseende på flera af de jernvägslinier, som skulle ingå i det föreslagna systemet, ännu icke hunnit företagas, än mindre afslutas, samtatt det vore särdeles betänkligt att, då fråga är om företag, hvilka komme att medföra högst betydliga utgifter för det allmänna, i afseende på sättet och ordningen för dessa företags framtida utförande fastställa ett system, hvars ändamålsenlighet och antaglighet så mycket mindre kunde med full tillförsigt bedömas som dess detaljer icke vore utredda; och dels att en utaf rikets då församlade ständer till iakttagande under en längre tidföljd nteddelad fastställelse å ett särskilt jernvägssystemi; för utförande hvaraf flera riksdagars sammanhstämmande beslut erfordrades, ingalunda skulle kunna anses betrygga detsammas fortsatta tillämpning och fällföljande, enär kommande ständer i allt fall vore oförhindrade att vid anvisandet af de anslagssummor, hvaraf jernvägsanläggningarnes fortgång och fulländning heit och hållet berodde, meddela sådana nya och förändrade bestämmelsasunenfåd härom via foregängna riksdagar blifvit beslutadt. -Dessa motiver för ett förkastande af Systemet synas redan tillräckligt vittna derom, att rikets ständer ansågo frågan om sträckningen och utsträckningen af de vidare jernvägsanäggningarne böra vara en helt och hållet öppen fråga. Men härtill komma ytterligare nåora omständigheter. Trenne stånd förkastade alldeles den norra stambanan öfver Upsala och Sala till någon punkt på Gefle—Fahlujernvägen (nemligen adeln, prestestånidet. och vorgareståndet; bondeståndet godkände riktningen, men vägrade anslag). Sammanbindvingsbanan från Sala genom bergslagen till ågon punkt på vestra stambanan blef äfven örkastad af trenne stånd (adeln, prestestånlet och bondeståndet). Dessa båda banor utsjorde ett par vigtiga favoritlänkar i det Eric-) onska systemet tillika med den gemensamma ufvudstadsbangården, som statsutskottet hade örordat, ehuru det ansåg frågan derom förfalla, lå norra stambanan förkastades. Vidare hade ikets ständer, då de anvisade ett anslag af 50,000-rdr rmt till undersökningar för framida jernvägsanläggningar, förklarat att dessa orde bli icke blott tekniska och topografiska, tan äfven statistiska, landets industri och röelse isynnerhet omfattanden, och i detta häneende hänvisat till inhemtande af alla nöiga upplysningar från embetsmyndigheter och ushållningssällskaper i de län, genom hvilka tatsbanor skulle komma att anläggas. Efter allt detta synes näppeligen något tvifel kunna; ega rum derom, att rikets ständer nsett-de blifvande undersökningarne och förrbetena för frågans framtida bedömande böra e så allsidigt och opartiskt som möjligt och Is icke vara bundna vid de i det Ericsona förslaget angifna riktningarne. Redan en flyktig blick på den kongl. skriflset ämnet; hvarom nu är fråga, visar huru YR fr GY YE PE (JG An frn AVE He RE EEE mf DD. 2