Girardin hade ganska noga uppgjort sin kalkyl på förhand. Han hade beräknat sitt företag på eh fast stock af 10.000 abonnenter; men han hade den öfvertygelsen (och uttalade den äfven i sin utförliga prospectus); att 10,000 afnämare vore med 40 francs årligt abonnement lättare att vinna, än endast 1000 med 80 francs. Enligt hans beräkning komme äfven med dessa 10,000 dagliga exemplar tidningen i en balans af 150,000 francs, men dessa skulle intagas genom annonser. Annonserna spelade här alltså en stor roll, men Girardin bade sett huru de redan förut för hvarje år ti lväxte i tidningarne, och han kunde göra räkning på att de skulle stiga i antal just i samma proportion som sjelfva tidningens afsättning. Företaget helsades med en temligen förklarlig ovilja från den äldre pressens sida, hvilken insåg att dess existens här hotades genom en komplett revolution i alla gamla af häfden godkända förhållanden; man skrek, man varnade, man spådde hr Girardin total undergång. Och la Presse? Inom de trenne första månaderna hade den ganska riktigt sina 10,000 abonnenter; de ökades snart till 20.000, slutligen till 38.000, och de 130.000 francs, hvilka skulle intagas genom annonser, de intogos visserligen ej under de första månaderna, men från 1838 var denna inkomst att betrakta som stående och fullt att draga på, sådan den också varit intill i dag. Det stora försöket var alltså lyckadt. Ännu år 1833 utgjorde totalbeloppet af de exemplar, hvilka hela pariserpressen — 20 polititiska tidningar tillsammantagna — dagligen i rundt tal afsatte, 70.000; Pressen ensam afsatte, som vi sett, snart öfver hälften af detta antal. På 1820-talet var det högsta antalet abonnenter, någon fransk tidning egde, 16.000 (Constitutionneb;), de flesta rörde sig med ett par tusen, deribland sjelfva ,Moniteur., och det är endast under den stora revolutionens Nifligaste tid vissa blad vid vissa ögonblick höjde sig till ett mera betydligt abonnement (såsom Prudhommes Revolutions. ända tillden fabelaktiga siffran af 200.000 exemplar). Efter den grundliga nedsättning i priset som la Pressen börjat och hvilken de öfriga tidningarne (med undantag af endast Debats) efterhand funno sig nödsakade att göra efter (nödsakade, ty man såg och tviflade dock ännu i det längsta), steg totalafsättningen af de parisiska dagbladet i den verkligen förbluffande proportion, att från 1836 till 1846 summan fördubblådes, så att sistnämde år samtliga journaler ideh franska hufvudstaden, oaktadt de till antalet icke under de tio åren ökats med mer än 8 nya, numera egde tillopa 180,000 abonnenter. Det är tillåtet att föra en qvot af denna tillväxt på räkhitig af de politiska förhållandena, HKvilka just under detta decennium förorsakade inom pressen en ökad liflighet; men det kommer alltid att återstå ett ganska betydande resultat till fördel för Girardins beräkning. (Forts.)