ken tyckes förestå, icke skall komma att afskräcka från nya bygnadsföretag, för att tillfredsställa en sig alltjemt ökande folkmängds behof. — Ur en artikel i Örebro Tidning rörande adelns ställning meddela vi-följande utdrag, ehuru åtskilliga af der framhållna förhållanlen redan blifvit af oss vidrörda: Grundlagen ställer konungens hof under hans enskilta styrelse. Här kan sålunda den personliga beoägenheten med fullkomlig frihet uttala sig. Huru har hon gjort det? Jo så, att bland alla de egentliga hofembetsmännen, öfverstekammarherrar och kammarjunkare, öfverhofstallmästare, hofmarskalkar, kammarherrar, kammaroch hofjunkare, statsfruar och öfriga hofdamer fins ingen enda svensk ofrälse. Dessa sistnämde ha ansetts användbara blott för de lägre befattningarne af hofpredikanter, kamrerare, kammartjenare och kammarfruar o.s.v. Då en norsk hofstat äfven skulle bildas, gick man tillväga efter samma princip och hopletade noggrant de få adliga subjekter, som finnas i Norge. Detta får ej tadlas, då grundlagen tillägger konungen ensam beslutanderätten i sådana fall; det visar endast den enskilta smaken. I allmänna förvaltningen, der dock lagen 2j medger denna smak samma inflytelse; har han :mellertid befunnits nästan lika inflytelserik. Bland excellenserna söker man förgäfves någon ofrälse. Bland de 10 statsråden äro 6 adlige. Bland 23 generalspersoner äro blott 2 ofrälse. Af konungens adjutanter:finnas endast 3 ofrälse. Generalstabens öfverstar äro alla adligå; bland öfverstelöjtnanterna fins 1 ofrälse; bland majorerna 4; bland ryttmästare och kaptener 6; bland dess löjtnanter 6. Denna progression bibehålles alltigenom, så att de ofrälses antal tar till i den mån gradens värdighet tar af. Vid topografiska kåren eger deremot det sällsamma förhållande rum, att adelsmännens antal ir 4, men de ofrälses 6. Vid artilleristaben äro 5 adelsmän och 3 ofrälse. Vid ingeniörkåren äro 6 idelsmän och 12 ofrälse. Af artilleriernas 88 officerare ofvanifrån till och med kaptensgraden äro 54 adliga och 34 ofrälse. Ingen enda sådan må sökas sid Svea garde; vid hästgardet finnas 2 underlöjtnanter och vid andra gardet finnas 11; hvaraf alla utom 1 äro under kaptensgraden. Vid lifbeväringen iro 8 adlige och 4 ofrälse. Vid de 8 kavallerikårerna finnas endast 22 ofrälse från och med ryttmästaregraden uppåt. Vid infanteriets 27 kårer finnas 7 ofrälse öfverstar, 29 öfverstlöjtnanter och majorer, samt af de 309 kaptenerna 154 adelsmän mot 155 ofrälse. Man anmärke noga denna proportion. När kaptenernas antal sålunda utgör omkring 300 — och till denna grad stiger man ovilkorligen efter tur, under det nåden och välbehaget sedermera afgöra befordringen — har följaktligen nära hvarannan adelsman utsigten att bli ma:or och öfverstlöjtnant, och hvar åttonde sådan att bli öfverste, hvaremot af de ofrälse kaptenerna ungefär hvar sjette kan hoppas bli öfverstlöjtnant eller major och ungefär hvar tjugotredje att stiga upp till öfverste. Vid flottan är förhållandet visserligen något olika, men proportionen dock nästan densamma. Af dess 3 amiraler äro endast 2 ofrälse; bland kommendörer och kommendörkaptener finnas 7 adelsmän och 14 ofrälse; bland kaptenerna äro 9 adliga och 11 ofrälse, samt bland premierlöjtnanterna 19 adelsmän mot 42 ofrälse. Bland de högre civile embetsmännen äro för närvarande, med undantag af en, alla presidenter adelsmän. Deremot träffas bland justitierevisionssekreterarne blott 1 adelsman. Af de 24 landshöfdingarne iro blott 7 ofrälse; hvaremot bland de 48 landssekreterarne och landskamrerarne endast 5 äro adelsmän. Vid tullverkets stat finner man blott ett par adliga aamn; men bland den egentliga bevakningspersonalen, liksom bland postmästarne, äro dylika namn ingalunda sällsynta. Det skulle ej löna mödan att forska efter dem bland klereciet och lärarestaterna, ehuru dessa platser både äro försedda med goda inkomster och kunnat bana vägen till politiskt anseende; — vi vilja ej aämna den tillfälliga händelsen af några få frälsenän bland denna talrika personal, ett undantag som ntet bevisar och knapt märkes bland mängden. Man borde eljest tro, att åtminstone en del af adeln skulle välja presteståndet, der verkligen så mycket är att vinna; men det betänkliga vilkoret: kunskaper och irbete återhåller honom. Efter denna öfversigt torde måhända ingen mer påstå, att adelns makt och inflytande upphört. Ett stånd, som uteslutande omger regenten och hans familj, som innehar statens flesta väsentliga embeten, som på detta sätt styr och leder alla ärenden, kan väl sägas beherrska samhället. Om man ej vill eller vågar påstå, att adeln ensam ir i besittning af den förtjenst och skicklighet, som verättigar till högre embeten, då han icke desto minIre erhållit de flesta — så vidt han nemligen velat rhålla dem — så återstår frågan: huruvida grundagens tydliga föreskrift i detta fall blifvit af regeringen efterlefd. I fall de uppgifter vi anfört ega något vitsord, så skyr adeln — det förstås att vi här tala om hela lassen, ej om individer — kunskaper, skicklighet och verksamhet, till och med när dessa skulle föra till hvad han eljest eftersträfvar: makt, inflytelse och okomster. Om han det ej gjorde, så skulle han förerädesvis taga emot expeditionschefsplatserna, domare;mbetena, de högre presterliga värdigheterna, för att in mer direkt ingripa i hela statslifvet, och då han uskar krigsståndet, skulle han ej sky de vigtigaste grenarne deraf: genieoch artillerikårerna samt dottan — vid hvilken sistnämda knapt ett enda större aristokratiskt namn fins — för att kasta sig vå det i vårt land obetydligaste af alla vapen: kazalleriet. Såsom stånd har adeln alltsedan 1809 oupphörligt sjunkit, förlorat i ekonomisk och moralisk betydenhet ch befinner sig för närvarande i ett tillstånd af uppjsning, hvarur ingenting syns kunna rädda honom, ;ch hvarur det för statens nytta och äras skull icke eller är önskligt att han måtte räddas. År 1809 sände svenska folket och deribland kanske adeln sjelf vlra bäst, att hans tid var förbi. Under tiden har leremot vårt regeringssystem äflats att — emot nauren, lagen och århundradets anda — åter lyfta hoom upp. Han har varit detta systems skötebarn, ch kanhända är han just derföre af allt inom staen det, hvars undergång nämde system ögonskenliast befordrat. a mrs ssstrs Om det nya organisationsförslaget fin bangs! tantarn