svar, för hans utnämning, hvilken vi aldrig klandrat. Hade Svenska Tidningen lagt märke till Zessa båda omständigheter, skulle hon besparat sig besväret af nämde bevisning och försvar. Troligen har detta besvär dock varit henne ganska kärt, då det gifvit henne en ;hy förevändning att beskylla Aftonbladet för oförsynta insinuationer och mera dylikt i hennes kända still Vi ha å vår sida aldrig tvekat att erkänna den förmåga, som uppenbarar sig äfven i våra motståndares leder, och vi förneka icke talang, kunskap och embets:mannaduglighet der de finnas, äfven om det :skulle vara händelsen, att innehafvaren af (dessa egenskaper, oafsedt att han varit vår :motståndare, skulle än ytterligare befinnas ha spelat en slät rol såsom politisk personlighet. Hvad särskilt nu förevarande fall angår, så upprepa vi ånyo, att vi alldeles icke ifråga-sattbr Stolpes kompetens till det embete han erhållit, ej heller klandrat hans utnämning; vi ha endast hållit oss till det yttrande i hr Stolpes skrift, hvarom ursprungligen varit fråga och hvilket vi fortfarande anse vida bättre passa in på hr Stolpes riksdagsmanna-verksamhet än på hans komiteledamotskap, likasom vi äfven vidblifva den öfvertygelse, att br Stolpe näppeligen blifvit nämd till det embete han erhållit, om han, i besittning för öfrigt af enahanda kunskaper och embetsmannaduglighet, hade i oppositionens leder kämpat lika ihärdigt, som han nu i stället försvarat maktens och de maktegandes intressen. För att styrka detta vårt påstående behöfva viendast anföra det fall, hvarom Svenska Tidningen sjelf påminner, då en man, hvilken lika väl som hr Stolpe var den främste på borgmästareförslag, blef af regeringen förbigången utan någon annan rimlig orsak än att han var hennes politiske motståndare. Det lärer följaktligen icke vara särdeles tvifvelaktigt, genom hvilket offentligt uppdrag hr Stolpe förvärfvat de anspråk på en förmånligare anställning,, hvilka förnämligast varit bestimmande vid hans utnämning till borgmästareembetet i Norrköping. Såsom bevis, att regeringen vid utnämmingar icke fäster afseende vid politiska opimioner, erinrar slutligen Svenska Tidningen :omhr -Hasselrots utnämning till domhaf:-vande i Ås och -Gäseneds härad, hvilken utnämning kungjordes samtidigt med hr Stolpes. Vi böra härvid till en början upplysa Svenska Tidningen, att det fanns mer än en, som vid dessa utnämningars kungörande ansåg deras sammanställande redan i sig sjelft just vara ämnadt att innebära ett sådant argument, som det Svenska Tidningen nu bygger på denna besynnerliga nyck af ödet,. Vi tro föröfrigt, att man gör den af oss högt aktade f.-d.:-representanten för Alingsås ganska orätt, om man, såsom Svenska Tidningen tycIkes sinnad göra, beskyller honom att uuder sin riksdagsmannaverksamhet ha varit någon :oppositionsman. Hr H. har förnämligast gjort sig bemärkt genom den ädla värma, hvarmed han kämpat för lagreformen i allmänhet och specielt för undanrödjandet af trostvånget och de vår lagstiftning fläckande stadgandena om husagan. Han hade likväl, åtminstone i den första af dessa frågor, den lyckan att, på samma gång han verkade för den goda saiken, äfven försvara en kunglig proposition och borde således icke ha gjort sig misshaglig hos den regering, som i viss mån var densamma, från hvilken denna proposition emanerat. Skulle emellertid de, som nu i sjelfva verket ega makten, ha funnit sig på något sätt besvärade af hr Hasselrots reformsträfvanden, kunna vi icke se hvarföre detta skulle verkat till men för honom i den förevarande befordringsfrågan. Såsom borgmästare i Alingsås torde väl hr H. för framtiden varit så godt som sjelfskrifven ledamot af borgareståndet, och såsom sådan sjelfskrifven ledamot af lagutskottet. Såsom domhafvande i Ås och Gäseneds härad skall han deremot sannolikt icke vidare bli i tillfalle att i nämde utskott göra grefve Erik Sparre någon förtret.