EN SISTE AF SIN ÄTT. AP J. F. SMI TH. ) Lyckligtvis hade deras egare ända till denna tid aldrig haft anledning att pröfva deras duglighet, ty det distrikt der hans gård var belägen, var ett af de fredligaste i Australien. Han hade hållit djuren mer för sitt nöje än nytta, och de hade småningom blifvit stora gunstlingar både hos Martha och Mary Chall. sover och Liss, det var så de båda hundarne hette, voro fromma som lam emot dem, ehuru så ytterligt vilda emot främlingar, att de, såsom en nödvändig försigtighet, höllos bundna i ett stockhus straxt bredvid gården. De vaksamma djuren kände hennes steg, och i stället att låta höra sitt djupa skall gnällde de vänligt, då hon närmade sig, och hoppade upp emot henne då hon kom fram till dem. Ned, med dig, Lover! sade hon; ned Liss! De lydde henne. Med en hand som darrade af ifver, ty den tillgifna tjenarinnan kände att hennes matmors lif kunde bero på hennes skyndsamhet, löste hon kedjorna från halsbanden och gick tillbaka åt boningshuset med hundarne. Så art de kommit nära derintill, satte de non mot marken och började springa under ett sakta skällande. Sök! sök ! sade hon. Det behöfdes intet vidare. De kloka djuren tycktes förstå hvad som fordrades af dem, ty de störtade framåt, följande Marthas fotspår. Jag kan endast bedja Gud för hennep, sade Mary Chall. Hon skulle aldrig förlåta mig om jag väckte upp folket och yppade hennes skam för hennes bror och hans vänner. Hon satte sig i skuggan, för att, utan att elt blifva sedd, kunna afvakta sin matmors återkomst, och väntade med oro resultatet af sitt företag. I 5e Aftonbl mr 19—18, 20—37, 39—68