med utbredda armar och utslaget hår, under utropet: i f Min son, min son! Min,sköne, tappre son! Hvad Gog beträffar, gjorde; han alla möj liga kaprioler och glada hopp: i: sin. förtjus-ning, till stor förvåning för Willianå Giles; som stod och betraktade honom med samma känsla som. en dandtman för, första gången ser en hvalfisk leka i vattenbrynet. O1 mitt hjertas afgud,, fortfor direktrisen. som slutligen släppte Dick ur: sina armar. Himmelen har då slutligen hört en olycklig moders. böner, och skyddande englar hafva stridt och segrat! j Gud. hjelpe oss hviskade den unge förpaktaren; är denna qvinna verkligen er mor? Dick log; han. påminde sig mycket väl hennes tal — till en del: från en melodram, till en del från Jane Shore. Mina känslor öfverväldiga mig, Eugenio, snyftade hans fru. : Jag — jag :..n Straxt, min älskade; svarade hennes man. Råll upp, för all del! å Men : Euphrasia fortfor att hålla tal om sina upprörda känslor, hvilka -behöfdetre. gläs cognae och: vatten, innan de fullkomligt kunde Ingna sig. Under all: denna tillgjordhet och öfverdrift var emellertid mrs Webb verkligt glad: att återse Dick. Hon hade aldrig glömt den stac-. kars gossen, som halfdöd af köld och hunger blef buren till hennes vagn. Den vård och det beskydd hon varit i stånd att lemna honom, var en af de få goda gerningar det stått i hennes makt att utöfva. Lysger. du som en stjerna af första storle-! ken ? frågade hon. ! Hon-är tokig, mumlade :-WilliamGiles, för hvilken hennes språk var ungefär lika ofattligt som egyptiska hieroglyfer; tokig, eller: 2