rika pennan, hvilket han är än i dag, utan äfven den varme liberalen, folkets och frihetens man, den eldiga viljan en avant!) Armand: Carrel inträdde snart i redaktionen af National; efter 1830 förblef han dess chef. Vid sidan af National, eller snarare ett stycke framom den, fnna vi vid denna samma tid la Reforme, inspirerad af Ledru Rollin, utgifven af Flocon; det var den yttersta venstern, hvars tid dock ännu ej på långt när var kommen. Le Censeur,, ett annat framtidsblad, Figaro, Corsairen, begge under skämtets yta görande krig på lif och död mot den reaktionära styrelsen, höra likaledes till slutet af restaurationsepoken. Hofvets och klereciets talan fördes med klen framgång af Quotidienne och Drapeau blanc. Man märker redan på luften, att allt går en ny revolution till mötes; man har endast några ögonblick qvar till år 1830. (Forts.)