Om det nya organisationsförslaget för kongl. teatern. HT. I föregående uppsatsen rörande detta ämne visades, att den nuvarande styresmannen öfver kongl. teatern, som, då han lät hos rikets ständer begära ett förökadt statsanslag åt teatern, gaf försäkran att med ett sådant anslag skulle den blifva stäld på god fot och ordnad så, att den uppfylde hvad man af en kunglig teater, en nationalteater, eger rätt att vänta, — att han nu, sedan anslaget beviljats, har icke ansett sig kunna gå i land med sin föresats, med mindre än att äfven biljettpriset vid de lyriska representationerna höjes med 25 procent, hvilket beräknas inbringa 18.000 rår om året. Och ej nog härmed; han har jemväl funnit nödigt att taga i beräkning såsom möjligtvis behöfligt ett ytterligare anslag af 15.000 rdr ur konungens handkassa. Under 40 år, som kongl. teatern uppbar i ordinarie anslag, dels af kongl. familjen och dels af statsverket, en långtid 72,750 rdr, några år endast 66,000 rär och slutligen under 7 år 75,000 rdr årligen, uppstod en årlig brist af i medeltal 14,000 rdr. Nu, då kongl. teatern uppbär i ordinarie anslag af kongl. familjen och staten dubbelt så mycket som förr, eller 141.000 rdr, finner sig intendenten dessutom behöfva icke blott ytterligare 18,000 rdr af de teaterbesökande, utan jemväl dertill 15,000 af konungen, således ensamt ytterligare af konungen 1000 rdr mera än medelbristen utgjorde under de många år, då det från alla håll så högljudt klagades öfver de dåliga resultaterna af kongl. teaterns förvaltning. I den uti föregående uppsats omtalade broschyren, som förordade ökadt anslag till teatern och innehöll ett af intendenten uppgjordt. förslag till verkets reorganisation, ordades mycket om att H. M. konungen icke kunde annat än ledsna vid att städse ersätta ur sin egen kassa förlusterna å teatern (14.000 rår om året). Hur mycket mera skäl har icke då H. M. att blifva ledsen, när äfven nu,