VR — :z:z v Jag erinrar mig allt nu, sade han efter ett ögonblick; min synd var stor; Jag är träffad af Guds straffande hand. Jag är en barnlös man. Dessa-ord yttrades i en ton af så djup ånoest och sjelfförebråelse att alla, som hörde honom, blefvo smärtsamt rörde deraf; det var lig syn att bevittna denne olycklige en sorg.!8 Sy! er c ösa bedröfvelse, hvars ålderdom mans gräns. : a kunde blifvit hearad och lycklig genom ett dygdigt barns kärlek, om icke dryckenskapslasten bemäktigat sig honom. Den förmögenhet han samlat och för hvilken han sträfvat var honom nu en förbannelse. Han stod ensam i verlden, utan någon att lefva och arbeta för. Grekerna, som voro långt komna i allegorien, framstä!de med rätta Circes vinbägare som en förtrollning, hvilken beröfvade dem, som satte den till munnen, deras menskliga utseende och förvandlade dem till svin. å ningen är icke öfverdrifven; dryckenskap: nuftets sjelfmord; den beröfvar menniskans själ den högre, den andeliga prägel, som utgör skilnaden mellan henne och djuret. Hur mången lysande bana, hur mången lycklig framtid har den ej förstört! Pesten räknar icke flera offer; kriget är ej grymmare i sina härjningar, Dårhuset, fängelserna, galererna, galgen — se der monumenterna af dess segrar öfver menskligheten! : Följ icke med mig,, sade kaptenen till den unge mannen; jag vill vara allena — ensam med mitt eget hjerta, En röst af menskligt deltagande skulle ljuda. som ett hån i mitt öra. Jag skall snart blifva mig sjelf mäktig. Säg fruntimmerna att de icke vidare hafva något att frukta; min besättning känner mig i min styrka, såväl som i min svaghet; den skall återvända till sin pligt. Med dessa ord gick han tillbaka isin hytt,