Korrespondens från Upsala. Upsala den -14 Mars. Här lefves för närvarande ett stilla lif, dock icke ett overksamt, ty föreläsningar och ;studier hafva för terminen länge varit i gång. II allmänhet herrska här mera flit och verk, Jsamhet än man, utan erfarenhet på stället, skulle tilltro ett läroverk, så nordligt beläget. JArbetslusten visar sig god, och verldslifvet joch den medborgerliga rörelsen på stället itkunde vara betydligt starkare än den är, utan att störa den lärde eller den lärdomsälskande :li hans bokliga funderingar och göra honom Itankspridd. Allt går sin lugna och jemna Igång. Skall någon lifligare väckelse gifvas, så erfordras dertill några utomordentliga tilldragelser. N Sådana hafva också nu inträffat eller, rättare sagdt, de förväntas med det snaraste. Den Jena är den solförmörkelse som inträffar i morgon middagstiden, den andra deremot ett ljusfenomen, som ungefär samtidigt förväntas, då nemligen hans kongl. höghet prins Oscar i i dessa dagar, jag tror i morgon, lärer hitkomma, i egenskap af preses illustris inom vetenskapssocieteten, som ämnar att på öfligt sätt ii fira en högtid. Någonting har nyligen passerat inom den akademiska verlden, hvilket, så vidt jag förinummit, ingalunda väckt allmän sympati. Denna händelse är teologie adjunkten, prosten: I Hultmans utnämning till extra ordinarie professor. Detta är icke så att förstå, som skulle ej hr Hultman vara en duglig och aktad man och akademisk lärare, eller oförtjent af en sådan utmärkelse. Man tyckes ogilla denna utmärkelse derföre att den icke är proportionerad till de nådevedermälen, som uteblifvat för personer, som anses dertill ojemförligt mera förtjenta. Här finnes t. ex. en naturforskare, som, sedan han en längre tid varit lektor vid Göteborgs gymnasium, i många år härstädes, vid Upsala akademi, varit adjunkt och såsom vetenskapsman gjort sitt namn bekant och ansedt äfven i aflägsna länder. Denne man är adjunkten Areschoug. Här finnes likaledes en annan synnerligen förtjent akademisk lärare, en astronom, såsom adjunkt, ungefär lika gammal, som under ett längre vikariat varit erbjuden en profession vid: universitetet i Kristiania, den han, icke minst af kärlek till det läroverk han i en eller annan egenskap tillhört från ungdomen, icke emottagit. Och dessa adjunkter, ehuru af anförda skäl de mest framstående, äro icke de enda som kunde bestrida hr Hultman företrädesrätten till en sådan utmärkelse, eller åtminstone med honom täfla derom, och likväl torde det dröja innan de komma i fråga. Det är ej afunden, utan rättskänslan, som fält detta omdöme, ty det är utom adjunkternas klass man hört dylika betraktelser. Upsala samhälle har numera hunnit vänja sig vid trefnaden af att periodiskt ega en god teatertrupp. Detta behof har också merändels blifvit tillfredsstäldt. Hr Deland, lika utmärkt såsom skådespelare och direktör, har med rätta en viss förkärlek för Upsala; så inbilla vi oss åtminstone. Emellan honom och Upsala bör också ett synnerligt godt förhållande ega rum. Han spelar gemenligen för fullt hus, och en hvar går belåten från hans representation. Isynnerhet tyckes mellan honom och läroverkets unga söner ett vänskapsband vara knutet. Delandska familjen komp., om jag så får uttrycka mig, gästa oss i närvarande tid. Sådan konstnjutning är för studierna ej störande, utan lifvande, såsom det visat sig, ehuru man i en icke för så längesedan förfluten tid, af skumsynt fromhet, trodde annorlunda. Det torde intressera er att veta, att hvad som helt nyligen 1 Aftonbladet förekommit om kollegiiväsendet i Upsala här blifvit läst med uppmärksamhet. Naturligtvis hafva meningarne om Aftonbladets åsigt varit delade, men de flesta tyckas medgifva, att artikeln haft sin grund. ÅA ena sidan anmärker man, att hvad som yrkats i artikeln varit så mycket mera orimligt som kollegiigifningen å professorernas sida öfverensstämmer med lagen och till och med påbjudes af den. Uti universitetsstatuterna säges nemligen i 119: Hvarje akademisk lärare är pligtig att med privata föreläsningar eller annorledes inrättad enskilt undervisning inom området af sin vetenskap tillhandagå de studerande, som dertill sig anmäla; dock mot skälig vedergällning. Visserligen, svarar man å andra sidan, men det är just denna paragraf man önskade icke måtte derstädes finnas; hvilken paragraf likväl eger, om icke just befogenhet, dock ursäkt deri, att den skrefs före den lönförhöjning för professorerna, som vid denna riksdag egt rum. Dessa måste nu (och hafva alltid bordt) betraktas vara så nöjaktigt lönade, att de kunna och böra egna all sin tid åt vetenskapen och undervisningen. Behöfves enskilt undervisning, och den torde åtminstone behöfvas för de ynglingar, som ej fullständigt genomgått elementarläroverk, så finnas yngre akademiska lärare att anlita, hvilka, mindre väl lönade, tarfva och förtjena sina arfvoden och behöfva undervisningens lärospån, för att sjelfva utbilda sig till lärare. Men, tillägges det, man behöfver ej derföre frångå den öfvertygelsen, att ynglingar, som hitkomma från fullständigt genomgångna elementarläroverk, här böra kunna vänta en kostnadsfri undervisning i alla de kunskapsgrenar, som utgöra studier till bestämda examina; 20 —ct AR KR AR RR RA ÅA DO 0 —