vidgningen af pressens mar under de sista 23 åren har i den nyare politiken inkastat ett alldeles nytt element. Det är omöjligt att sitta i parlamentet: utan att märka hvilket mäktigt inflytande publieismen nu utöfvar äfven på våra parlamentariska debatter. Pressen är i sig sjelf en representation. Den är enligt min tanka det bästa skydd för den ringe. och fattige -emot den mäktige. Detta är ett skydd, -som ingen lagstiftning skapat, ett skydds; :som ingen dagstiftning kan borttaga. Och det utgör ingen ringa del af den tillfredsställelse;-med hvilken jag kan skåda tillbaka på de. få år jag tillbragt i det offentliga lifvet, att jag var enibland dem, som deltogo i en åtgärd (jag menar upphäfvandet af stämpeltaxan för tidningar), som gifvit en ökad utveckling åt publicismen, och af hvars verkningar vi bittills endast haft tillfälle att betrakta en liten del. Öfver den. tredje och för ögonblicket mest främstående frågan, nemligen förhållandet till Frankrike, parar sig talaren på en gång varsamt och bestämdt. Efter att ha framhållit vigten af den engelsk-fravska alliansen, hvarvid ådagalägges nödvändigheten af en motvigt till de växande verldsmakter (Ryssland och Amerika), hvilka inom femtio år. härefter sannolikt komma att framstå såsom de mäktigaste stater på jorden, öfvergår talaren till attentatet och den deraf föranledda billen. Han anmärker derpå, att den nu pågående processen kommer att visa huruvida Englands lagar verkligen hehöfva en förändring eller icke, och förklarar den nuvarande styrelsen intilldess icke vilja föreslå någonting i denna syftning. Man har frågat den nuvarande regeringen, hvad den tänker göra med afseende å den åtgärd, som : framkallade ministerförändringen. Häruppå svarar jag, att vi på intet sätt äro förbundna att befordra den af lord Palmerston framlagda bill; och att vi med denna bill ingenting ha att göra. Huruvida någon förändring är af nöden i Englands lagar, är en sak, som dess jurister må afgöra. Tron emellertid aldrig, M. H., att det någonsin, under hvilken minister som helst, kan bli fråga om att uppgifvaeller ens att i ringåste måtto inskränka denna asylrätt, som under seklers lopp utgjort vårt stolta prerogativ, och -söm tagits i anspråk än af landsflyktiga Napoleonider och Bourboner, än af en helt ånnan klass landsflyktiga män, visserligen olika till karakter och opinioner, men af hvilka flertalet jag är derom fullt öfvertygad — aldrig känt och aldrig kan känna några sympatier för lönmördare; män, som öfvergifvit hus och Hem, som kämpat och velat dö för ett hopp, som slagit fel, och för en id, som, de-ej kunde verkliggöra, men ett hopp, som ehuru felslaget, var högsinnadt; och en id, som åtminstone var fri från all sjelfviskhet. Heder åt offfen för politiska strider — de må vara hvilka som helst — Heder åt modet, åt sjelfuppoffringen, åt olyckan, ty i sjelfuppoffringen visar sig samvetet, och det är dennä fasta ihärdighet i politiska öfvertygelser; som vi hos andra akta, hvilken för engelsmännen utgjort den beståndande säkerheten och den sannaste garantien för deras nationella rättigheter och deras konstitutionella frihet. Efter att ha i afseende på sin egen utnämning till minister förklarat, att han emottägit detta embete endast derföre att förhåHandena gjorde det för honom omöjligt att vägra, derföre att hans första pligt varit att i dess politiska ställning understödja en person (grefven af Derby, talarens far), vid hvilken han vore fästad med band, innerligare än det offentliga lifvet förmår knyta, afslutar lord Stanley sitt tal med följande ord: En:sak är jag åtminstone viss på, den nemligen, att hvilka skiften änmå inträffa i det politiska lifvet; i: hvilka händer vän -administrationens ledning må läggas, så finnes det hos-: engelska folket så mycken kunskap, så mycken allmän anda, att det kan rätta de förvillelser, i hvilka deras tjenare falla, och att tillförsäkra oss detta moraliska; Sociala och politiska framåtskridande, för hvilket vårt land: utmärker! sig framförs alla andra län? der, likasom vår tid framför alla föregående tidsåldrar. inagi CAREERS