(Insändt.) Som ett bidrag till kännedomen om bästa sättet att tillgodogöra bränslet vid våra jernverk, torde det icke vara olämpligt att fästa uppmärksamheten på fördelen att, på sådana ställen der en större massa ved kan samlas utan allt för stor transportkostnad, tillverka kol i dertill lämpliga ugnar. Vid Strömbacka bruk i Norra Helsingeland, hvars egare hafva ganska betydliga skogar utefter Svåga elf, men belägna så långt från verkstäderna, att kolen icke kunna bära den långa transportkostnaden, har man redan i många år flottat ved utför elfven, och vid dess utlopp i norra Dellen uppfört ugnar af fleres olika konstruktioner för att deruti verkställa kolning. De erhållna kolen hafva med fördel begagnats vid den under bruket lydande Mowike masugn. En sistlidne är vid sjelfva Moviken uppförd kolugn, hvaruti ännu icke mer än 2:ne kolningar hunnit verkställas, tyckes dock betydligt öfverträffa alla de äldre ugnarne, så väl i afseende på qvantiteten erhållen kol, som dessas beskaffenhet. Om resultaten fortfarande visa sig lika goda, är det att förmoda, att disponenten af bruket icke uvuderlåter att till jernkontoret inlemna ritning och kostnadsförslag å denna lofvande kolugn, som den kicklige förvaltaren på stället konstruerat med ledng af sin långa erfarenhet i ämnet, och att jernkontoret så fort ske kan låter införa desamma i sina annaler, hvilka man har hopp om numera böra utkomma mera ordentligt än under några är, och genom hvilka så mången nyttig iakttagelse i bergshandteriugen och den dermed så nära förenade skogsskötseln så lämpligt kan spridas till alla dem som deraf böra vara intresserade. ——LK