dan de sett Susannas saker föras från hennes hytt till första kajutan. Denne unge man är ej alldeles förlorad, sade den förre; jag hoppas att i farans stund vi skola kunna räkna på honom. Ja, så länge hans ånger räcker,, svarade hans följeslagare. Han är tydligen af en svag och vacklande natur, som ej kan emotstå frestelsen. Hans bror, som undvek striden, är värd så mycket som ett dussin sådane som han. Samma afton vid middagsbordet blefvo de båda ynglingarne presenterade af kaptenen för de öfriga passagerarne och bland andra äfven för Caroline Morgan. Hon var en lifs lig och täck, tjugoårig flicka, som tillbragt hela sitt lif i England. Då någon frågade af hvad skäl hon företog en så lång resa, rodnade hon djupt och stammade någonting om att hon ej ville lemna sin far. Rätta förhålandet. var, att hon var förlofvad med en förträflig ung man, som nyligen tagit afsked ur tjensten och bosatt sig i Sydney som köpman. Genast vid hennes ditkomst skulle deras bröllop ega rum. EE. Den vackra flickans närvaro utöfvade under flera veckor ett lyckligt inflytande öfver befälhafvaren på Mary Owen. Hon var hans enda barn, och den grofve vårdslöse sjömannen, som inga föreställningar, ingen pligtkänsla kunde återhålla i hans länge närda smak för omåttlighet, blygdes vid tanken att yppa sin förnedring för henne. Den skulle förstöra hennes kärlek — hennes. aktning för honom, tänkte han, och denna fruktan lade ett band på honom. Dick var ej mindre glad häröfver än förste styrmannen och den del af besättningen och mellandäckspassagerarne, som tillhörde hans parti, voro förvånade öfver kaptenens ovanliga anfall af måttlighet, ty då han var