I HHHMJJJ———LL rr — djupa tankar. Han hade stält sig i bakstammen af fartyget och stod med blicken fästad på de försvinnande klipporna, till dess de endast syntes som en strimma längst ned vid horisonten. Litet anade han att Marions ögon, halft förblindade af tårar, i detta ögonblick voro fästade på skeppet och att hennes darrande läppar framsade en bön för honom. Inom sig anropade han Gud för hennes lycka och beskydd, då den sista skymten af kusten försvann, och vände sig hastigt åt sidan. Oförmodadt blef han åter varse den passagerare, som först ådragit sig hans uppmärksamhet, och som nu på kort afstån I stod och betraktade honom under sina buskiga ögonbryn. Säkerligen, tänkte han, har jag sett denne man förut. Det är ledsamt nog att lemna gamla England, tycker ni ej det, sir? sade den okände och rörde vid mössan. Främlingens röst gjorde en högst obehaglig verkan på Dicks nerver. Den ljöd alldesåsom då någon har svårt att draga anan. Så är det verkligen, svarade han, isynnerhet då vi knapt hafva något hopp eller önskan att någonsin återvända dit. Denna anmärkning tycktes ej behaga hans nye bekante, som med mulen blick frågade hvad skäl han kunde hafva att tro detta vara händelsen med honom. j Icke det minsta. Jag tänkte på mig sjelfp, var svaret. Hvarje annan stund skulle detta missförstånd förefallit Dick besynnerligt, men nu voro hans hjerta och sinne alltför uppfylda af saknad och bittra minnen, att han kunde fästa synnerlig uppmärksamhet dervid. Jag är från Norfolk, tillade den förre. !