STOCKHOLM den 12 Mars. Bref från England (Från en tillfällig korrespop.dent.) London den 2 Mars. Hitkommen i går och apdandes åter fritt, vill Jag härmed söka att uppfylla ett längesedan gifvet löfte och för ett ögonblick träda i edra ordinarie korrespondenters ställe. Hvad jag medhinner blir endast några i hast samlade intryck från nin Pariser-sejour; men äfven dessa torde möjligen kunna sätta er någorlunda in i-ett och annat, hvarom tidningarne och de vanliga korrespondenserna från platsen nödrsas iakttaga en vislig tystnad. Då jag säger, att jag åter andas fritty, är detta til) den grad bokstafligen sant, att jag verklirsen befinner mig härsom i en ny verld. Några få timmars förd öfver Kanalen och pmed jernbanståget har förflyttat mig på en. zgång in i förhållanden, så i många afseenden (olika dem, under hvilka jag nyss lefvat, att -det är mig som hade jag råkat falla ner i en sverldsdel på andra sidan stora oceanen. Den, som blott i dagens tidningar söker sina upplysningar om huru i sjelfva verket allt står för ögonblicket till i Frankrike, skall svårligen derom kunna göra sig någon riktig id, och jag vill icke säga att ens den, hvilken, som resande i allmänhet, besöker Paris huf vudsakligast blott för att gå på spektaklet och titta in i butikerna, skall erhålla det rätta intrycket af detta sakernas sanna tillstånd; men den, som aldrig så litet lefver med i den Ppolitiska verlden och hvars förbindelser äro på fdlatsen af litet intimare art, den erhåller detta untryck lätt, och det går sedan svårligen ur :hans sinne. Jag har i Paric taltt med många, hvilka tillbragt längre tider i Petersburg; de hafva med en mun försäkrat mig att, så som allt i den sista tiden gestaltat sig i den franska hutvudstaden, den ryska har företrädet. Det skulle knappt förundra mig, om verkligen så vore. Mera tryckande än för närvarande i Paris kan luften svårligen någonstädes vara. Att jag från Paris icke alls tillskrifvit er, har :sina randiga skäl. Hvad törs man derifrån :skrifva om? Det var illa tillräckligt förut, men alldeles ettsputabelt är, att mycket blifvit sedan Janraarihändelsen tio resor värre, och general JEspinasses utnämning till högsta myndigheiten och väktareskapet för allmänna säkerheten har sannerligen gifvit dödsstöten åt det lilla som var qvar äfven af en eljest blott illusorisk frihet. Det låter sig i tusen förhållanden märkas, att Paris, liksom väl hela Frankrike, från detta ögonblick står fullkomligt under polismaktens diskretion. Ni har tvifvelsutan sett af de franska tidningarne, hurusom en strängare bevakning af allt hvad resande heter blifvit anbefald, och huru polisen såväl med afseende på pass, som på sjelfva de resandes uppehåll i hotellerna utvecklar derstädes en fördubblad inqvisitionsifver. Jag känner på andra hand en person, hvilken, utstyrd med en betydande fortyn, lefver i Paris på en ganska stor fot och under vinterns lopp varit bland dem, hvilka mest mottagit i sina salonger; dessa många sällskaper hade slutligen ådragit sig — polisens uppmärksamhet och man lät mannen förstå, att det befunnits ligga något oroande, i dessa hans eviga reunioner, hvarest man för öfrigt ganska väl vissten, att det blef taladt politik smera än som kunde med allmänna säkerheten vara öfverensstämmande. Mr X., lugn vid sin oberoende ställning, brydde sig icke synnerligt om dessa varningar; men då han följande veckan gaf en stor diner för en femtio, sextio vänner och habitugs, hade han den malisen att på förhand skicka listan på dessa inbjudna upp till polischefen, utbedjande sig att få veta, om han önskade någon af dessa personer i egenskap af misstänkt politicus utstruken, då han, mr X., gerna ville foga sig derefter. Polisarannen svarade derpå ganska artigt, att ham mot listan så mycket mindre hade någe att invända, som bland de inbjudna befarads — tvenne af hans folk. Det är visst, att i de sista veckorna en :mängd arresteringar blifvit vidtagna öfverallt i Paris, äfven af personer, på hvilka ingen eljest förestält sig att någen misstanke billigtvis kunde hvila. Man säger att de flesta blifvit sedermera åtet frigifna, och det har alltså visat sig, att häktningarne egt rum helt och hållet på måfå. Men då, hvem är säker i sin säng? Den diskretion, med hvilken pressen i Paris är i allmänhet tvungen att behandla saker ) och ting, äfven de oskyldigaste, har på grund af enskilt lemnade aviser från vederbörande erhållit i de senast förflutna veckorna karakteren af ett munlås, hindrande ens läppar att ens öppnas på glänt. Jag har talat med många ledamöter af denna press, hvilkas enda längtan och suckan är den att erhålla —I :censuren som en ren välgerning. Vi hade då fördelen att endast få skrifva om hvad som) ej fallit på läppen, och vikunde vara lugna för vad som en gång passerat räfsten; nu veta vi ej om vi icke skrifva hufvudet af oss, när vi sjelfva ansett oss som bäst hafva skrifvit med. moderationens och de valda ordens mest utsökta talang. Ni skall icke föreställa er, ens när ni läser förhandlingarne i högmålsrocessen, att allt verkligen under målets gång blifvit så sagdt som i parisertidningarne refereras, eller att dessa referater äro fullstän-: diga. Orsini yttrade sjelf pereonligen mycket, som blifvit rentaf utstruket ur protokollet, och han yttrade det så, att en viss verkan på hans