Om red. blifvit berättigad alt meddela en dylik förklaring, så innebär den ju en bestämd förutsäselse om, huru konungamakten betraktar frågan om representationens ombildning. Ty är det, som red. påstår, af så omätlig vigt för statsskickets upprätthållande,, att ett stånd ibland fyra icke ens kan rå välja sin sekreterare, huru är det väl möjligt, att någon annan representatif författing skall vinna konungens sanktion, då i den rimligtvis aldrig skall afhändas landets representanter rättigheten att välja sin sekreterare? ee ; Så vida red. har någon grud för sitt ofvan anförda påstående, om det icke är taget alldeles ur luften, så ser det i sanning ganska hopplöst ut med framgången af en representationsförändring. Men, om det är föga värdt att sörja den gryende representationsombildningsdagen förut, så är det dock i alla fall betecknande, att red. med så stor tillförsigt kan förespå ett städse återkommande kungligt afslag på bondeståndets öfta nämda begäran. Sannolikt hvilar föreställningen om den af konungen valde bondeståndssekreterarens inflytande öfver ståndet nu mera på ett stort misstag: den innebär en anakronism. Man tror tvifvelsutan, ati den gamla goda tiden fortfar eller, kanske rättare skall återkomma, då sekreteraren förmådde, eller skall förmå, att styra ståndet.. Så skedde ver ligen under den menlösa tiden; men den tiden är lyckligtvis förbi. Bondeståndet är icke längre dstyrigt; det styres iöed andra medel, än sekreteraren. och bondeståndets bekantskap med grundlagen och sxärlek till fosterlandet äro bestämdt lika stora, som de andra ståndens — i samma mån dessa omständigheter blifva mer kända och erkända, skall det kungliga prerogativet att tillsätta sekreterare uppskattas mindre och då öfverlåtas på ståndet sjelft, belt enkelt derföre, att åtgärden i sig sjelf är så fullkomligt rättvis. Visserligen är det möjligt, att några riksdagar derförinnan skola förflyta; men jag är förvissad der; om, att i fall red. får lefva till nästa riksdag, så skall red. vederfaras den grämelsen, att se samma .klandervärda åtgärd, som jag nyss vidtagit, å nyc dyka upp, ty för bondeståndets värdighet är det en fråga som — nicke kan falla. Stockholm d. 6 Mars. P. Fi. Mengel.