STOCKHOLM den 6 Mars. Allmänheten har hittills sväfvat i okunnighet om de vilkor, som blifvit betingade vid afslutandet af det för statens räkning i utlandet upptagna jernvägslånet. Hvadsärskilt angått priset å detsamma, har man. endast genom ett,-som; det tycktes halfofficielt, meddelande i Posttidningen erfarit, att det skulle vara något drygare än priset å det med hrr Johns kontraherade lån, hvilket gick om intet genom dessa herrars fallissement. Om man velat taga något närmare reda på förhållandet, har man nödgats uppgöra kalkyler, grundade. på de underrättelser som erhållits från utlandet dels angående den betingade räntefoten, dels angående. den kurs, hvartill lånet utbjudits. på börserna. Anledningen till hemlighållandet är, såsom man vet, en bestämmelse i lånekontraktet, genom hvilken långifvarne förbehållit sig, att en del af vilkoren ej få offentliggöras förr än den 15 nästkommande Augusti. Presidenten Åkerman, som afslutit ifrågavarande lån, har likväl i dag på riddarhuset; vid föredragningen af 230 i statsutskottets förslag till riksgäldskontorets reglemente, ansett sig böra. något litet lyfta på den slöja. som ännu måste förallmänheten dölja kontraktet i sin helhet. Nämde paragraf i riksgäldskontorets. reglemente innehåller nemligen, att de kostnader som föranledas af den i 228 omförmälde upplåning för statens jernvägsbygnader, och icke varda godtgjorde genom uppkommande Täntevinster:i upplånta medel, skola bestridas på samma sätt som andra riksgäldskontorets förvaltningskostnader. Hr Akerman yttrade nu, att han vore tacksam för det af statsutskottet i denna gjorda förslag, enär det af rikets ständer redan bestämda anslag i och för jernvägslånet inskränkte sig till 554; proc. deraf, eller netto den summa, som för lånets . förräntande . och amorterande årligen åtgår, och det således vid något tillfälle kunde inträffa, att kostnaderna för lånemedlens förvandling till svenskt mynt samt öfriga med dylika affärer förenade utgifter, för riksgäldsikontoret erfordrade ett temporärt tillskott ut:öfver ifrågavarande annuitet; men då enligt det om lånet afslutade kontraktet en: del af vilkoren. skola hållas hemliga intill den 15 nästkommande Augusti, och ofvannämde i runda -ordalag gjorda..medgifvande möjligen. skulle Ykunna hos en eller annan väcka farhåga, deriför, att betydliga utgifter i:följd deraf kunde komma att drabba -statsverket, ansåg: han sig skyldig offentligen förklara, att de kontraktsvilkor, som tills vidare -på långifvarnes begär an förhemligas för allmänheten, icke järo af. beskaffenhet att för statsverket medföra ökade wmtgifter för lånets amorterande . och, förrän-. tande utöfver den redan bestämda. annuiteten 1,166,66627, .rdr rmt, seller 534:procs å lånesumman, , såvida, amortissementsfonden . med stöd af rikets ständers föreskrifter ändamålsenligt förvaltas. Härom; egde han den fasta öfvertygelse, att, om det anstode en enskilt man att erbjuda sig SR aGg liqviderna af de för -jernvägarne upplånte 20 millioner, han intet ögonblick skulle tveka att mot erhållande af nyss omförmälde annuitet under 40 år förbinda sig att förränta och till fullo amortera lånet, samt att för fullgörande af en sådan förbindelse ställa säkerhet. De omsorgsfullt vägda ordalag, af hvilka nde gr LA 1 a NN a begagnade sig, upplysa, enligt hvad läsaren folnib tr dok bestämdt till siffran det pris, Hvartill jernvägslånet erhållits; men de tyckas gifva vid handen, att ränta och amortissement tillsammans uppgå ungefärligen till det högsta rikets ständer förutsatt såsom möjligen kunnande ifrågakomma, eller ungefärlin till ett årligt belopp under 40 år af ;166,6662; rdr rmt, motsvarande 574 4 om året. Man föranlåtesemellertid. antaga, att ränta och amortering tillsammans torde något litet öfverskjuta nämde af ständerna anvisade årliga anslag, när hr presidentens försäkran, att lånevilkoren icke för statsverket skola medföra någon utgift för ränta och amortissement utöfver nämde anslagssumma, är vilkorlig och afgifvits under den. förutsättning, att amortissementsfonden blir ändamålsenligt förvaltad, ett uttryck; som:synes böra så förstås, att nemligen de anslagna 1,166,666?yriksdalerna blifva tillräckliga för ränta och amortering endast under förutsättning att de komma riksgäldskontoret tillhanda någon tid före de årTiga (eller halfårliga) betalningsterminerna, så att riksgäldskontoret kan hinna af dem draga en räntevinst, genom hvars läggande till det årliga anslaget kontoret i sjelfva verket har att för ändamålet disponera en något större summa än den af ständerna anvisade. Af allt detta torde man, såsom ofvan anmärktes, kunna draga den slutsats, att ränta och amortissement å jernvägslånet tillsammans uppgå till något öfver I procent, hvilka dock, under den af hr Åkerman gjorda förutsättning, kunna gäldas utan behof af något tillskott utöfver det redan beviljade årliga anslaget; hvilket deremot icke alltid lärer kunna antagas komma att betäcka äfven öfriga med låneaffären förbundna kostnader, dem staten åtminstone understundom; torde få särskilt vidkännas. Preeidenten Åkerman låter emellertid, såsom läsaren sett, ständerna hoppas, att sådant endast temporärt bör kunna ifrågakommas. Vi böra slutligen, enär vi här sökt draga slutledningar af hr Åkermans yttrande, och det är sannolikt att äfven andra komma att öra det, icke lemna oanmärkt, att vi varit i tillfälle förvissa oss, att den redogörelse för detta vttrande. vi ofvan meddelat,är. fuöll