FRÅN STOCKHOLM TILL NILEN, Förtrollga bref till en hemmavarande vän, Af Tu—) Då den arabiska nationen, eldad af religionsfanatism, af profeten Mohamed en gång förts ut på eröfringståg, så blefvo snart Asiens vestra länder densamma för trånga. Från Arabien var vägen gen till Egypten och kalifen Omar befalde Amer att eröfra detta land. Amer utförde sin herres befallning och anlade år 638 e. Chr. Faståt och den moskå som bar hans namn, i grannskapet af det intagna fästet i Babylon. Två år senare var hela Egypten i bans våld, sexhundrasjuttio år sedan landet eröfrats af romarne. Under kaliferna af Omaiadernas och Abbasidernas dynastier styrdes Egypten af särskilta guvernörer. Så länge kalifatet under de ryktbara kaliferna EI Mansor, Bagdads grundläggare, Hartn e Raschid och dennes son El Mamän Abdallah (de båda i arabiska sagorna prisade gynnarne af konst och vetenskaper, förnämligast astronomi), stod på höjden af sin vidsträckta makt, förblef Egypten en lydig provins. Men knapt bade kalifatet börjat luta mot sitt förfall, förr än höfdingarne i Egypten brusto i undergifvenhet. Achmed ebn e Tälin gjorde sig till oafhängig regent öfver -Egypten år 868 e. Chr. och grundlade Tälunidernas dynasti. Han bygde i sitt elfte regeringsår öster om Foståt ett palats och en moske på den höjd, som nu benämnes Kalat el Kebsch (Vädurs-borgen). Det är denna moskå, som ännu i dag bär vittne om den spetsiga hvalfbågens tidiga användande i Orienten och är den första strimman af den moriska bygnadskonstens gryende, herrliga dag, Fyratto år senare blef Egypten åter en provins under kalifatet. Se Aftonbladet n:o 286—288 förlidet år, och nr 9, 38—41, 43—46 och 49 detta år,