hr grefven under riksdagen en tid lidit af en svår sjukdom, som påkallade en afsägelse af hans uppdrag, i hvilket hr grefven likväl åter inträdde när han återvann sin helsa. På srund häraf antecknade sig omkring 120 1emöter af det -höglofliga ståndet att deltaga i en middag för hr landtmarskalken, och den egde rum sistl. tisdag å hötel Phenix, under värdskap af grefvarne Liljencrantz, Lagerbjelke och -E.. Sparre, friherrarne C. Lagerfelt och R. Cederström samt hrr C. B. Lilliehöök, von Celsing och O. Björnstjerna. Som festen skulle vara helt och hållet opolitisk, befunno sig blandsgästerna icke allenast medlemmar af det gammal-konservativa och junkerpartiet, utan äfven af den liberala och sjelfständiga delen af ståndet, såsom grefve Anckarsvärd, hir E. Hjerta, G. Cedeschiöld m. fl. Vid middagen var tvåkammarsystemet antaget, så att-en del intog den uti en salong och någon del i en annan salong, dock. utan strängt iakttagande af skilnaden i -gästernas opinioner. En mängd krukväxter prydde landtmarskalkens plats, och midtför denna befans å motsatta väggen en rik prydnad anbragtaf fanor och emblemer, i hvilkas midt det Hamiltonska vapnet vär stäldt. Musik uppfördes under måltiden för att göra den harmonisk. Efter måltidens slut föreslog excellensen grefve Carl Löwenhjelm en skål för landtmarskalken och höll dervid ett tal, uppfyldt af artigheter, såsom omständigheterna kräfde. FH. exc. kastade dervid en blick ända tillbaka på Ludvig XVI:s afrättning, ?som ännu icke är försonad, och fann vid betraktandet af vårt lands förhållanden flera anledningar till sorg, men lyckligtvis alltid någon annan motvägande anledning till glädje. Det vore sorgligt att sjukdom herrskar i den östra flygeln af ko-. nungaborgen, men å andra sidan är det en glädje att en ung och kraftig hand i den vestra slottsfiygeln fattat de tvenne spirorna. Det vore sorgligt att arbetsklassen har. socialistiska funderingar och att de högre klasserna för mycket sträfva efter att hastigt blifva rika genom börsspel o. d., men å andra sidan har man att glädja sig åt att rikets ständer fattat så visa beslut. Öfvergående till föremålet för dagens hyllning, tolkade h. exe. — enligt Svenska Tidningen, hvilken af denna middag för sin ädle beskyddare gör allt hvad en klient kan göra — de sällsynta förtjenster, hvilka, i hans excellens tanka, skulle i hvarje land gjort grefve Hamiltons bana bemärkt och för dv alltnänna. gagnelig. Landtmarskalken tackade för den honom egnade skålen. Det märkligaste hr grefven dervid yttrade var, att han trodde det hans offentliga bana skulle blifva kort och att han önskade detta. Excellensen Löwenhjelm anmälde derefter att en ung man vill röra på de olympiska strängarne; hvarpå friherre Rudolf Cederström steg. CL på en stol och uppläste några verser, af hvilka den ena innehöll något om att hr landtmarskalken skulle få ett blått band om nacken.? Slutliger föreslog äfven hr landtmarskalken en skål för excellensen Löwenhjelm. Svenska Tidningen slutar sin berättelse om festen med följande ord, som förtjena återgifvas: Efter måltiden spridde sig sällskapet i vå ningens åt andra sidan belägna salonger och åtskildes först senare på aftonen, under en allmän belåtenhet att landtmarskalkens lyckligen förbättrade helsa numera tillåt honom emottaga den aktningsoch tillgifvenhetsgärd, som r dderskapet och adelns ledamöter, genom -denna fest, velat för honom afgifva. Den endrägtiga, förtroliga och broderliga känsla, som härvid gjorde sig gällande och lNlifvade festens alla deltagare, bidrog attöka det behag, som af festens föremål hemtade sin förnämsta betydelse och i minnet förtjenar att bevaras.? KDE ASSESSORN