Något i anledning af de akademiska löneförhöjningarne. Från Upsala hafva vi, så väl af dess tid ningar som genom enskild korrespondens, er. farit, hvad som naturligtvis varit att förvänta, att belåtenheten med löneförbättringar, fö! hvilka vederbörande hafva nu pågående, snar slutande riksdag att tacka, är ganska stor. Vi dela uppriktigt denna belåtenhet, emedan vi anse den ändamålsenlig och till en delaf behofvet påkallad; men vi önska lika uppriktigt, att den fördel akademistaten sålunda vunnit, icke blott må komma lärarne till godo. utan äfven läroverket, vetenskapen och lärjungarne. Vi önska det specielt i ett afseende, och veta med säkerhet att denna önskan är ganska allmänt delad. n förhoppning, som med någon välvilja och medgörlighet, för att icke säga eftertanke och insigt, å vederbörandes sida fätteligen Synes kunna gå i fullbordan, är den, att något annorlunda måtte blifva stäldt med det så kallade kollegii-väsendet. För dem, som icke känna denna term, upplysa vi att dermed menas de privata lektioner mot särskilt betalning, som för examinas lyckliga utgång anses fördelaktiga och för vissa absolut nödvändiga. Om ej detta kollegii-väsende kan helt och hållet upphöra, hvaröfver vi ej vilja döma, torde det dock kunna betydligt inskränkas och ställas på en förändrad fot. Detta synes så mycket mindre vara orimligt att vänta, som, enligt hvad det förljudes, dessa a lektioner mindre förekomma inom den ilosofiska fakulteten, och endast i vissa ämnen, isynnerhet om högre betyg åstundas, utan att dock, så vidt vi hafva hört, dessa lektioner anses af den studerande ungdomen för absolut nödvändiga. Det är åtminstone icke för den filosofiska graden de privata lektionerna så anses, utan för några andra examina. Fattiga ynglingar berättas klaga öfver att de privata lektionerna kosta dem rätt betydligt, för att tillvinna sig hopp om att lyckas i examen, eller att blott och bart dertill blifva admitterade, då de likväl borde kunna hafva anspråk på att hvarje behöflig undervisning vid universitetet lemnades dem kostnadsfritt, så att de kunde ensamt använda sina små tillgångar till uppehälle vid läroverket. Med kollegii-väsende menas ej blott privata lektioners afhörande, utan också läsning af handskrifna kollegier eller lärokurser. Sådåna gå flitigt i lån och medföra ingen kostnad för andra än dem, som af desså taga afskrifter; men begagnandet af dylika handskrifter lärer i vissa fall ej göra tillfyllest, utan afhörandet af privata föreläsningar erfordras ovilkorligen. I denna punkt anföra vi endast något, som verkligen blifvit oss sagdt. Men äfven antaget, att skrifna kollegier äro att tillgå, och att de befordra hoppet om en lyckad examen, så kan man föreställa sig att dessa kunna vara mycket inkorrekt nedskrifna, till pikturen svårfattliga och i allmänhet af en motbjudande beskaftenhet, som släcker all båg att fördjupa sig i läsningen af detta trollska otyg. Huru önskligt synes det ej vara, att kollegii-väsendet lemnade rum för läsningen af läroböcker, och att dessas författande gåfve akademiska lärare, mera än hittills varit ) fallet, anledning att försöka sig uti ett för dem så egentligt och så nyttigt författareskap. I Oss åtminstone synes kollegii-väsendet kunna uudvaras genom utvidgande af föreläsningen och anställande af offentliga och kostnadsfria repetitorier i de ämnen, inom hvilka sådantanses mera behöfligt, hvilken tjenstepligt skulle I tillhöra på stat derför lönade lärare. Men — dessa förhoppningar torde vara nog sanguiniska inom ett land, der ofta äfven den mest nödvändiga och minst äfventyrliga reform lifver långsammare flott än den engelska Leviatban. Så mycket borde man dock kunna hoppas, utt, om kollegier mot remuneration skola finnas, de icke hållas de studerande tillhanda af andra än lönlösa lärare eller de mindre väl lönade. Professorerna böra betraktas vara så väl lönade, att all deras tjenstgöring såsom ärare är af staten godtgjord. Och aldrig bör examinator i det respektiva ämnet, ej ens do! cent, om han är tillförordnad examinator, unna gifva kollegier i samma ämne och med fseende på en stundande examen. Likväl var det vid universitet länge varit en praktik utt examinator gifvit kollegier. Vi betvifla ej let ringaste, att examinator såsom kollegiisifvare gifvit lika samvetsgranna betyg som ndra examinatorer; men detta är blott den na sidan af saken. En rättskaffens och förståndig lärare bör ej helt och hållet åtnöja sig med sitt goda samvetes vittnesbörd, utan besinna skadan af ett förhafligt sken. Att aga betalning för undervisning i ett ämne, leri man sedermera kommer att examinera, var skenet så starkt emot sig, att ingen må rotsa den ogillande opinionen, om också dess öst är för dof för att höras af personen som landras; ett sådant trots är så litet klokt och ol ttaT een laga At datum oc KR ET