bör för detta ändamål förvandlas itid genor division med-talet15(nemligenol tidsmint svarar möt 15 bågminuter och I tids-sekun mot 15 båg-sekunder), och dragas ifrån ta Bellortens tid, :om den andra orten:ligger ve ster om denna, men läggas till, om läget ä östligt. Målmö, till exempel, ligger IT;5 båge, eller 0,8 minut i tid, vester om Lund tiden för förmörkelsens början i Malmö bli då ungefärligen 0152m,1, och för dess slu at 19m, 9 e. m. Vid totala solförmörkelser har man varse blifvit egendomliga ljusföreteelser, som är kända under benämningarhe strålkransen (co rona) och protuberdnser. Den förra har huf vudsakligen bestått i en rundt omkring der förmörkade .solskifvan utbredd krans af hvit: strålar, som, förlängda inåt, tyckts samman: löpa i solens. medelpunkt, och utåt så små ningom, utan någon bestämd gräns, förlorc sig; de senare hafva visat sig såsom rödfärgade oregelbundna utväxter från solranden eller (hvilket var förhållandet med en vic solförmörkelsen 1831 sedd protuberans) såsom från solranden helt ochhållet skilda röda fläckar, likasom utkastade molntappar. Man uppkastar nu helt naturligen den frågan, buruvida icke något spår af dessa företeelser äfven vid den nu stundande solförmörkelsen, då enså ytterst ringa del äf solskifvan förblifver under förmörkelsens största fas ofördunklad, skäll komma att. visa sig. : De flesta observatörerna vid solförmörkelsen år 1851 hafva i sina berättelser anmärkt, att strålkransen kunde skönjas redan omkring 5 sekunder före den sista solstrålens försvinnande vidden totala förmörkelsens; början och lika lång tid ännu efter den första solstrålens frambrytande vidden totala förmörkelsens slut. En af observatörerna menar: sig ännu till och med 2 minuter efter solljusets återframträdande hafva förmärkt spår af strålkransen. Äfven en af de protuberanser, som vid samma :förmörkelse visade sig, blef sedd några sekunder efter den totala börtskymningens slut. Dessa omständigheter skulle tyckas tala för . möjligheten att äfven vid den tillstundande solförmörkelsen, ehuruväl den icke blifver fullkomligt total, kunna varseblifva något spår af dessa sällsamma föremål. Men om man betänker, att den del af solskifvan, som några sekunder: före den totala förmörkelsens början eller lika många sekunder efter densammas slut år 1851 fobanns blottad, var betydligt mindre än den del, som under ringens fortvarande vid den nu förestående förmörkelsen kommer att blifva oskymd, och att följaktligen dagsljuset vid detta senare tillfälle måste blifva långt mera intensivt, än förhållandet var vid det förra tillfället, så torde man på förhand kunna taga för gifvet, att ingen ting af de ifrågavarande företeelserna denna gång skall kunna varseblifvas. Härigenom må dock ingen, som får tillfälle att iakttaga den ringformiga förmörkelsen, låta afhålla sig från att efterse, huru förhållandet i detta bänseende blifver; en liten osäkerhet, som möjligen råder i afseende på storleken af månens diameter, kan göra, att en ännu något större del af solskifvan, än som Bär blifvit beräknad, kan komma att under förmrkelsens största fas bortskymmas, och att följaktligen det vid samma tillfälle rådande dagsljuset blifver något svagare, än som här antagits. I alla händelser skall dock säkerligen strålkransens ljus. blifva allt för svagt för att man skall kunna anställa optiska undersökningar öfver naturen af detta ljus. Om således den förestående förmörkelsen icke lemnar utsigt till just samma intressanta iakttagelser som en total solförmörkelse, så bibehåller densamma likväl ur annan synpunkt, nemligen i och för ett noggrannare utrönande af månens afstånd från jorden och för kontrollerandet af månens: diameter, hela sin vigt och betydelse. För invånarne inom bältet för den ringformiga förmörkelsen, om de komma att gynnas af en klar himmel, skall helt visst ett lika skönt som sällsamt skådespel erbjuda sig. ; D. G. Lindhagen.