Pe AR bd IN NA Ern RR rr RA Cirkulationen af noter utgör 19,703,865 (tillökning 100,550 ). LONDON den 16 Febr. De omhvälfningar, hvilka under den korta tidrymden från hösten 1857 till Februari 1858 ha inträffat i handelsverlden, framställs sig för betraktaren såsom tilldragelser, hvilka saknz motsvarighet i handelns och industriens föregående historia. Den fanatism, hvarmed man sträfvade til: älständ, komfort, utveckling i alla riktningar och rikedomar, uppdrefs så. enormt att ingen gräns syntes förhanden för de redan nog stegrade varuvärlena, och den olyckliga sanningen blef efterhand mera insedd, att raseriet herrskade ej: ensamt i Amerika och Asien, utan äfven i större delen af vår egen verldsdel. Från Förenta Staterna förmäles, att af de 204,060 handelsfirmor, som derstädes äro etablerade. ha 5123 sett sig nödsakade att inställa sina betalningar, hvilket tillskyndat deras fordringsegare cr finalförlust om ej mindre än 143,000,000 dollars (mot svarande närmare 570,000,000 rdr svenskt riksmynt). Ven är väl ställningen bättre i Europa. Vi känns visserligen icke antalet af de fallissementer som inträffat i Europa, men efter all sannolikhet uppgå de till större totalsumma än de nordamerikanska. Efter denna korta resumå och för att kunna komms till ett bedömande afden närvarande ställningen och af framtiden, måste vi skärskåda penningens. verkningar och värde. Med en förvånande hastighet förAndrades under några få veckor penningevärdet å dc större marknaderna, i det att disconton föll från 1C till 2 eller 3 ,; en naturlig följd deraf att varnhandeln med ens blef afbruten; luftslott, hvilka oftast uppkommit genom blanco-vexeltransaktioner, akticsällskaper, m. m. försvunno som rök för vinden, oc! det till en onaturlig höjd uppjagade njutningsoch konsumtionsbegäret kastades tillbaka inom trång: gränsor. Penningar saknade derföre användande, för indra ändamål än för att liqvidera och reglera föregående, förbindelser, och den som var i besittning vf penningar tog noga vara på sin skatt, af fruktar att förlora den. Penningecirkulationen i de olika delarne af verlden, men isynnerhet i Europa, minskades enormt eller var till och med nära att afstannha. Deremot visade sig en hastig centralisation af ädla metaller och klingande mynt i såväl London som Poris, och vi se tu på dessa begge platser (uti nationalbankerna) . samlade 29 millioner sterling, eller minst dubbel så stor behållning som i Nov. 1857. På en stor del-af kontinenten söker nu den åsigt göra sig gällande, ätt den ökade penningtillgången å de stora marknaderna snart nog skall framkalla nya varuspekulationer och andra företag. Då emellertid, fter hvad vi ofvan anfört; törhända mer än 10,000 handelsfirmor i och utom Europa, i följd af iråkadt obestånd icke längre existera, och man måste antaga såsom gifvet att de firmor, hvilka bevarat sin solvens, icke äro benägna att fortfarande slösa rikedomar på producenterna i de trånsmarina länderna genom ätt till onaturligt uppjagade priser köpa deras varor, samt att konsumtionsförsäljningen i Europa kommer att väsentligt inskränkas, så synes ett sådant resultat icke sannolikt, äfven om penningetill gången ännu meta ökas. Det är emellestid af vigt, att i betraktande af den närvarande konjunkturen erinra om några föregående epoker. I detta hänseende fästa vi i synnerhet uppmärksamheten vid åren 1850, 1851 öch 1852. I de åren voro kolonialvarorna för det mesta billigare än nu, några till och med 25 åa 35 4. Man idkade dengång en ganska lönande handel i alla transmarina produkter, och endast ett par gånger blef densamma afbruten genom en uppdykande spekulationssvindel. Mot slutet af år 1849 afslöjades den illusion som några månader förut börjat taga fart, och varuvärdena deklinerade hastigt, emedan man insåg . att behåll: ningen var betydlig och att tillräcklig tillförsel skulle inträffa, hvilket äfven egde Turn. Från 1850 till medio 1851 föllö de flesta varupriserna 10 å 40 proc. Den genom förbindelsen under de föregående åren framkallade förlusten å hvarjehanda varor uppskattas vid slutet af 1851 en samt för England till 8,000,000 sterl., och misstroendet och ovissheten var så stor, att våra kapitalister vid början af 1852 rent af vägrade att lemna lån å varor. Så är nu (i Februari 1858) äfven förhållandet, och hufvudsakligen af den grund att man icke är i stånd att bilda sig någon klar åsigt om varornas relativa värde för de följande 6 månader. En likartad ovisshet synes. äfven vara herskande på kontinentens stora marknader; ty man påstår allmänt att de offentliga penningeanstalter, hvaraf flera nya, hvilka bildats för det speciella ändamål att skydda sådana handelshus för fallissementer, hvilka belastat sig med varuförråder, icke våga att lemna större lån, än motsvarande hälften af de varuvärden, som beräknades i December 1857, och i sjelfva verket ha många artiklar under de senare 4 månaderna träffats af ett så betydligt prisfall, att en dyliklånebestämmelse är ganska välgrundad, En annan vild spekulationsperiod utvecklades under sommaren och hösten 1852, och vi anförde då hurusom många varor hade stigit 10-å 30 4, åtskilliga artiklar, t. ex. jern 50 a 60:96. Men äfven denna öfverdrift var ej långvarig. Penningar förräntades endast a 2—3 9 pch guld förefanns i stor-mängd. Maximibehållninseh utgjorde: under sommaren och hösten 1852 i London öfver 22, i Paris 25 millioner , tillsammans t7 millioner, under det den kontanta behållningen på båda platserna nu utgör närmare 30 millioner . rill och med under de första 8 månaderna af 1853 noterades diskonton i allmänhet ä 34, och först i September 1853 höjde engelska banken densamma ill 4 4. Det bör dessutom erinras, att spanmål unler åren 1850 —1853 var ganska billig. Hvete noterades sällan öfver 45 sh. pr qvtr och oftast lägre. Aren 1856 --1857 inträffade deremot en prishöjning Mt 50—75 46. 5 ; När nu varor af alla slag under den senaste tiden ha deklinerat 30 a 50 4, så-följer häraf att kapitaerna komma att-anlitas vida mindre än förut: Det pupphörliga hopandet af penningar på hufvudmarkvaderna är således lätt förklarligt, äfvefsom diskontons nedtryckta ställning: Under de förenämde fyra åren förmärktes hvaren Bland de europeiska jordbrukarne eller de transmarina producenterna någon klagan öfver för låga yriser, men från den tid daterar sig fabriksindustrions uppblomstring uti alla europeiska länder — ett evis således för att låga priser främja förbrukninsen af fabriksvaror, och om ej alla tecken bedräga, så vi nu med snäbba steg en sådan tid till mötes. Man hemtar följaktligen häraf den lärdom, att billiga priser verka mera välgörande för: de civiliserade nationernas välstånd, än dyra. Åren 1850—1853 roro derföre ganska lyckliga, åren 1854—1857 dermot olycksbringande, emedan de flesta varor stälde sig 10 å 6046 dyrare än förut: : De transmarina länderna komma med al säkerhet att lemna oss sina varor till 40 å-50 procent nedsatte priser, utan att produktionen derföre minskas. Stora förluster, inskränkt kredit i Europa och besalningsinställningar i Södra Amerika och Indien komma att utöfva en sådan verkan. Likväl torde produktionen af kaffe, socker, bomull m. m. icke bli mindre än förut — snarare kommer den att ökas. Man förmodar att Englands-bank oförtöfvadt komner att nedsättasin diskonto till 2!, ?,. Guldimporteras fortfarande i stor -mängd, men utförseln är leremot mycket ringa: : ANMÄLDE RESANDE d. 27 Febr. Fabriköf Wigren, Nerike, J4 5 Stora Gråmunkegränd: Possessionaten Schlegel, Håmmarskog, JZ 4 Riddarhustorset; Kämnären Olbers, Södermanland, MM 19 Stora Nygajan: Handl. Beckman; Norrköping; samt Löjtnant Stjernspetz, Ekesjö, JM 3 Salviigränd. å EERO OCCA HET