gifta mig med henne, är detta ej att tänka på: förr ville jag dö: Ett förnöjdt leende krusade Rodericks läpar. Det är hennes tårar — hennes förtviflan jag fruktar, tillade Mark; men icke att nåot kan rubba min föresats. Men har då någonting händt dig? Hans gäst gaf ett jakande.tecken. Hvarföre sad : du mig icke det strax, min bästa vän?, frågade den hjertlöse mannen af verld. . En .vän är lik en läkare och bör bemötas med samma förtroende. Då du rådfrågar den senare, redogör du för alla sjukdomssymtomer; hvarföre då icke vara lika uppriktig mot den förre, då du begär hans råd. Du har rätt! Haf tålamod med mig. Tålamod har varit mitt lifs uppgift, sade Roderick. Hittillsp, återtog baroneten, har jag talat om den jag älskar. Nu måste jag nämna cen person, som jag hatar; ty han är den enda mensom någonsin lyckats att verkligt förimjuka mig. För att krossa hans ifrigaste ;irhoppningar, omintetgöra hans planer på framtid och åter bringa honom i den obetydenhet, hvarur min förmyndares dårskap ryckt honom, skulle jag vilja gifva mycket. Och hvad heter denne fiende?, frågade hans rådgifvare. : Dick Tarleton. Hvad?... Säg om namnet! Dick Tarleton.. Är det möjligt att du känner honom ? Jag har aldrig sett honomn, svarade hycklaren undvikande. Äfven Roderick, med sin sjelfbeherrskning, kunde knapt dölja sin öfverraskning; ty mr Ellsgood hade efter Amen Corners misslyckade försök i Bury S:t Edmonds sagt honom namnet på den, som han af alla menniskor