STOCKHOLM den 25 Febr. Vi finna af de i dag ingångna norska idningarne, att det sedan någon tid gängse ryktet, att norske statsministern Due skullc fgå från sitt nu innehafvande embete och förflyttas på ministerplatsen i Paris, nu äfven föranledt Christidniaposten att taga till ordet och yttra sin mening om saken. Christianiaposten inskränker sig icke, såsom dess kolleger inom norska pressen, att säga sin tanke om hvem som bör blifva Dues efterträdare, eller att polemisera om beloppet af Dues ekiperingspenningar vid hans afgång till Paris, utan söker angifva för hväd ändamål Dues ifrågasatta afgång skulle ega rum, samt detta ministerombytes betydelse för Norge ur politisk-konstitutionel synpunkt. Enligt Christianiaposten skulle nemligen Dues afgång ingalunda vara i fråga till följd af någon hans egen önskan att erhålla ministerplatsen i Paris, utan derföre, att regenten skulle vilja till statsminister i Dues ställe hafva hr Birch-Reichenwald, en man, som ingalunda skulle komma att, såsom norske statsministern bör göra, inför tronen representera den norska regeringens åsigter samt opartiskt och sjelfständigt referera hvad som hos denna regering förekommit, hvarföre tidningen är af den åsigt, att ett af sådan anledning och under sådana omständigheter timande statsministerombyte skulle beteckna en systemförändring, hvilken vore liktydig med ett afvikande från de strängt konstitutionella grundsatser, pfter hvilka Norge hittills blifvit styrdt, och utgöra en öfvergång och en början till ett gunstlingsoch kamarillaregemente, likt det, som Sverge haft att dragas med. Mot möjligheten af en sådan systemförändring uppträder Christiania-posten med en skärpa, så mycket mer anmärkningsvärd, som denna tidning kan anses i viss mån vara organ för de åsigter, som göra sig gällande inom sjelfva den norska regeringen. Då ämnet synes oss vara af högsta intresse ur konstitutionel, och till en del äfven ur unionel synpunkt, återgifva vi här nedan i dess helhet Christianiapostens artikel, hvaraf för öfrigt de, som så nyligen härstädes lofsjöngo den norska pressen för dess fromhet och dess beskedliga, mot regentens-person och dynastien så artiga och förekommande opposition, kunna vara i tillfälle att erfara, att den norska pressen sjelf förklarar anledningen, hvarföre denna opposition förhållit sig så som den gjort, ha varit den, att tillfredsställelsen med de konstitutionella institutionerna och deras samverkan varit så stor, att all opposition varit förstummad; men att icke heller den norska pressen skyr att, då det gäller, taga bladet från munnen och säga sanningen åt den det vederbör, denne må nu vara huru högt uppsatt som helst, ja, att denna beskedliga norska press, på hvars exempel man från ett visst håll med så mycken salvelse hänvisat oss, vid minsta skymt af fara att Norge skulle komma att lyckliggöras med ett gunstlingsoch. kamarilla-regemente, sådant Sverge haft (och man skulle kunna tillägga, som det har) att dragas med, icke tvekar att rent ut förklara, att ett sådänt system skulle göra hela dynastien och sjelfva konungamakten förhatliga.. Christianiapostens artikel, i hvilken vi tillåtit oss kursivera några märkligare yttranden, lyder som följer: Vi ha förut omtalat de kringlöpande ryktena om Dues afgång från statsministerposten. Sedermera har detta ämne varit behandladt af Morgenbladet .och Aftenbladet. som dock företrädesvis hafva behandlat en sida af saken, som i våra ögon icke är der egentliga punctuin questonis. Dessa tidninga ha nemligen företrädesvis uppehållit sig vic