Rättegångsoch Polissaker. Sommelius contra Brusewitz. Vid rådhusrättens 2:dra afdelning förevar den 1f dennes åter måle an hr Sommelius ochhr W:n Brusewitz: den förre återstälde hr Brusewitzs skrif och aflemnade följande svar: Till rådhusrätten i Stockholm. Då jag nw går att besvara den vidlyftiga skrift hi Brusewitz den 4 dennes, i anledning. af mina påstå: enden, afgifvit, skall jag söka att förbigå allt peronligt och hvad till saken icke hörer, fastän hr Bruscwitz synes göra allt hvad i hans förmåga står för att bortblanda förhållandena och förvilla omdömet, jemväl om: det försök jag gjort att blotta orsakerna till mångens iråkade obestånd. Hr. Brusewitz erkänner att han varit på balans sedan år 1854 och uppgifver äfven den ungefära bristen; men anser sådant vara af föga betydenhet, Han uppgifver vidare att hans handelsrörelse till större delen bestått af vexelaffärer, hvilka efter hand ökats, särdeles under år 1836. Deremot har hr Brusewitz ej kunnat uppgifva några: förluster som träffat honom, vare sig genom eldsvåda, sjöskada eller andra otlyckshändelser. Hvarje redlig man, som finner sig i den olyckliga belägenhet att sakna tillgång till betalande af sina skulder, bemödar sig om att, så mycket som möjligt, minska sina fordringsegares oundvikliga förlust. Så har hr Brusewitz icke.gjort. Han har i stället ökat och utvidgat vexeltransaktioner af den farligaste art. både för egen och andras räkning, och derigenom, under de för all redbar handel gynnsamma åren : 1855, 1856 och en del af 1857 flerdubblat sin balans. Ett årligen ökadt obestånd måste dock omsider brista. Dragas, under sådana förhållanden, vexlar och dessa blifva accepterade samt kunna af acceptanten betalas, så drabbar; förlusten Su hohom; men kommer acceptanten äfven. på obestånd eller undandrager han sig att acceptera, så äterfalla veslarne på köparen, som måste inlösa dem; utan anhan regress än till en: dålig konkursmässa. För att icke trötta domstolen med öfverfiödig vidlyftighet, inskränker jag mig slutligen till ett enkelt åberopande af mina föregående anföranden i saken, synnerligast det af den 14 förliden månad skriftligen afgifna. Stockholm den 18 Februari 1858. G. Sommelius. Hr Sommelius förnyade sitt gjorda medgifvande, att hans -påståenden. skulle. pröfvas och afgöras i sammanhang med domen i hr Brusewitz konkurs. — Betjenten OC. Hallgren, i tjenst hos grefve Bjelke. n:r 52 i Klarabergsgränd, dömdes i dag i poliskammaren attböta. 20 rdr 75 öre, derföre att han itorsdags qvällå Drottninggatan förfördelat ettungt fruntimmer, hvilken åtföljd af tjenstepiga var stadd på väg till sin bostad: — Enligt i dag från chefen vid kronoarbetskåren å Rindön, tillsöfverståthållareembetet? ingången rapport, har det.i går e. m. lyckats kronoarbetskarlen n:r 127 Axel Theodor Zetterström att rymma. Zetterström, hvilken är född 1818 uti Lofö församling i Stockholms; län, var iklädd mörkblå kavaj och bruna mollskinsbyxor, hvilka klädespersedlar han före rymRingen tillgripit. z Norrköping. Vi nämde för någon tid sedan atten vestgötehandlande vid namn CM Pettersson blifvit frånstulen häst och åkdon, med å detsenare förslade en mängd diverse varor, vid den s. k. Löfstadkrogen, samt att för mämnde stöld skäligen misstädktes en person vid namn Blad och dennes drängar. Rörande denna stöld har nu extra ting hållits. den 11 dennes vid Memmings häradsrätt, sedan såväl Blad som drängarne Johan. Gustafsson Dram och Johan Israelsson Hultqvist blifvit i häkte inmanade. Drängen Hultqvist bekände vid detta tillfälle, att han varit den, som i en gård på norra;trakten här i staden undanstuckit ett större. paket med -silkesdukar och västtyger, som, enligt hvad vi förut berättat, der påträffats, och hvilket gods af vestgötehandlanden Pet