DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. FÅ. SMI TH.) SJaså,, tänkte hycklaren; han har blifvit varnad för mig — troligtvis af guvernanten. Han bedrog sig; detta fruntimmer hade aldrig talat om honom med Dick. Tack I sade han, jag litar på dig. Jag an icke beskrifva, med hvilket nöje jag örde att du skulle komma till London, ty jag behöfver en verklig, en sann vän, som allvarligt och vänligt gör mig uppmärksam på mina fel och icke lägger dem i dagen, som den der satiriska missen brukar, genom att förlöjliga dem. Du hade således verkligen broderat? Ju litet! svarade baroneten. Som du vet kunna vi ej alltid inför damer redogöra för bevekelsegrunden till våra handlingar. Hvarför icke, Mark ? Slvarför ickef upprepade den unge mannens derföre — gör mig denna fråga sedan du varit sex månader i London, så skall jag svara dig. Detta lif är ännu nytt för dig och du skall cj förstå mig. Jag måste göra dig bekantr, fortfor han, med åtskilliga af mina vänner; en af dem, Roderick Hastings, skail du isynnerhet tycka omå han är egare till en stor förmögenhet, har rest mycket och är en utmärkt bygglig sällskapsmenniska — i mitt tycke just ett beau ideal utaf en man af verid.n Du glömmer xu åter, sade Dick, vår ölika ställning; du eger hög börd och derjemte större rikedomar. Jag saknar båda delarna, och kan endast genom egna ansträngningar och min välgörares godhet bryta mig en väg ) Se Aftorbl. o:r 10—18, 20—37, 32-—43