utbrott, skyndat till stället öch å gården mött ARdersson. Sedan hr Lagerqvist itinhevarit å gården någon stund och åter gått ut, häde han åter träffat Andersson, som då med korslagda armar stått i porten och icke sökt rädda något, ehuru elden då ännu icke spridt sig till hans boningsrum. Flera vittnen intygade att Andersson, på uppmaning att söka rädda sina tillhörigheter, yttrat: låt skräpet brinna -— det kan gerna gå åt. Mot hustru Andersson förekom, att hon en kort stund efter det elden utbrutit, medförande sitt nioåriga flickebarn, begifvit sig till handlanden Lagerqvists bostad och begärt herberge. Fru Lagerqvist hade då frågat hustru Andersson hur elden kommit lös, hvarpå hustru Andersson häftigt invändt: det vet jag ej, men det värsta är att ryktet går att vi skola ha tändt på Hustru Andersson förnekade att hafva fällt ett sådant yttrande, ehuru fru Lagerqvist, vid förhöret närvarande, bestämdt intygade sådant. Undersökningen anstår tills nästa tisdag. — Angående den förut omnämda stölden hos vin handlaren Lindvall hölls i går afton ett längre polisför. För stölderna häktade drängen Rundqvist vidhöll sina förut gjorda erkännanden, och påstår det han af numera i detta mål häktade pigan Auna Larsson, under den tid hon jemte Rundqvist tjenade hos hr Lindvall blifvit öfvertalad att stjäla från husbonden. Sådant bestred Larsson, hvilken förklarade att hon icke deltagit i stölderna, sedan hon inträdt i tjenst hos sin senaste busbonde skräddaremästuren Hallström, men genom hennes bekännelse upp lystes det, att uti kökskammaren en längre tid under nätterna kalasats på husbondens bekostnad Främmande gossar och flickor hade inbjudits, pigan Larsson hade från skåfferiet serverat med matvaror och Rundqvist från vinkällaren med dricksvaror. Dussintals buteljer vin hade burits till Rundqvists fästmö, inneboende hos trumslagaren Westerlund, och vid hållen barnkristning hade dricksvaror icke saknats. Förutom viner har Rundqvist stulit sockertoppar, äfvensom guldringar från enkefru. Lindvall, och i de senares ställe ditlagt förgylda messingsringar. Extra vindragaren Lundmark, hvilken före Rundqvist tjent hos hr Lindvall, är, liksom kavaljerskusken vid konungens hofstall, Medin, öfverbevisad om att hafva deltagit i samqvämen i kökskammaren. Under det Medin förlidet år var kusk hos enkefru Palin, har han, enligt hvad Rundqvist påstår, uti stallet emottagit en ankare konjak, som Rundqvist tillgripit medelst att borra en arrackslegel: Lundmarks och Lundqvists djerfhet skall ha gått så långt, att de, enligt hvad numera till hr Lindvalls kunskap kommit, yttrat att de skulle slå ihjäl honom gt han gjorde sak mot dem. Då flera personer äro komprometterade i detta mål, så uppsköts målet för deras inkallande till annan dag, då Medin, Lundmark och trumslagaren Westerlunds hustru vid äfventyr af hemtning ålades åter komma tillstädes.