styrkan. och. fann den oförändrad. Blott i sjelfva indoppningsögonblicket visade den sig något större, men om någon tid antog den sitt bestämda mått. Försöket skedde först i Maj 1857 och har bekräftats vid alla fölJande försök. Han fann vidare, att när kolstycket ersattes med en derifrån lossad del, förblef strömstyrkan nära lika stor; skedde samma försök med zinkstycket, så erhölls samma resultat. Utan att ändra kolets eller zinkens massa. doppade han dem blott delvis i vattnet; så liten den indoppade delen än var, så ändradt sig icke strömstyrkan märkbart, åtminstont så länge kolets hela massa ännu var fuktig. I afsigt att förstärka strömmen, fästade han två kolstycken tillsammans vid koppartrådens ända. Antingen de-dervid mer ler mindre berörde hvarandra, uppkom ingen starkare ström än förut; med tre kolstycken fick: samma resultat. : Slutligen föll det honom in att hänga det andra kolstycket, medelst en koppartråd, under det första, och då blef stömmen starkare. Har dithängde nu ett tredje, ett fjerde O. 3. V.. det ena under det andra, och fann strömstyrkan ökas stegvis. Samma förfarande användes med zinlkplåtar; och följdes af en stegvis förökad strömstyrka. Genom en mängd försök kom han slutligen till följande resultater: 1. Ett stycke kol eller zink af visst mått ger blott en obetydligt starkare ström än ett mindre stycke. 2. Strömmen ökas deremot med antalet af depå förstnämda vis till en kedja förenade kolstyckena: och likaså med antalet af de till en kedja förenadt zinkstyckena. 3, De genom koppartrådar till en kedja förenade delarne af ett sönderslaget kolstycke gifva en star: kare ström än samma kolstycke, när det var helt. Tillväxten härrör icke från kolets genom krossnin gen förökade ytor; ty man kan betäcka brottytorn: med gummilack utan att resultatet ändras. 4. Om ainkstyckena komma i beröring med jorden så upphör strömmen antingen alldeles, eller blir ganska avag och ändrar sin riktning. Kolstyckena kunn: deremot vidröra jorden utan att strömmen mattas den förstärkes tvärtom, Men vidrör någon af detil kolkedjan hörande koppartrådarne jorden, då minska: strömstyrkan och blir sådan, som när de nedom vid röringspunkten hängande kolstyckena alldeles bort: tagas. 5. Ju längre de till en kedja förenade kolstyc: kena eller zinkstyckena befinnas skilda från hvarandra, ju starkare är strömmen. 6. Uppdragas zinkstyckena ur vattnet och åte: medsänkas utan att hafva fått torka, så minska: strömstyrkan. Strömmen återfår sin förra styrk: först då, när zinkstyckena aftorkas och sedan inhän-gas på nytt. Deremot kunna kolen dragas ur vatt net och ännu våta åter nedsänkas deri på nytt uta att någon förändring i strömstyrkan följer. 7. Zinkstyckenas amalgamering förökar ström sgyrkan. 8. Kolkedjan och zinkkedjan kunna inhängas i samma brunn, eller i mer eller mindre från hvaran dra aflägsna brunnar, eller i bäckar; medelst flöte: kan man hålla dem i lodrät ställning. 9. Lyfts kolkedjan ur vattnet, så minskas ickt afvikelsen hos elektrometerns magnetnål så längt :samtliga kolstyckena ännu äro våta och det nederst: ikolstycket är helt och hållet eller delvis indoppadt. 10. Kedjorna kunna till och med doppas i kär! smed rent vatten, hvilka äro isolerade från marken ). Palagi har med framgång försökt begagne denna elektricitetskälla; hon låter använda sig till galvanoplastik, och det har lyckats honom att dermed sätta elekiriska pendlar och elektriska klockapparater i gång. Följande tr försök hafva anställts med elektrisk telegrafi: 1) Den 20 September 1837 nedsänktes i en brunn vid Batignolles 12. zinkplåtar af omikring 20 centimeters längd och 10 centimeters bredd, och vid Asnieres nedsänktes i Sei-nen 12 Bunsenska kolcylindrar, 20 centimeter långa och 4 centimeter i tvärmått, .Desso begge kedjor förenades med begge ändarnt ar en ibland telegraftrådarne på den omkring 3 Vilometer (10.104 fot) långa telegraflinien: två i denna ledning infogade telegrafapparater m Breguet förrättade härvid sin tjenst på tillfreå sställande vis. 2) De 16 Oktober begagnades vid Asnieres en kedja af 45 koleylindrar och vid Chaton sänktes i Seinen en kedja af 24 zinkplåtar. Telegraftrådvon. emellan dessa begge ställen är omkring 12 k.lometer (öfver .en. svensk. mil) lång. —Breguets apparat arbetade på detta afstånd ofullkomligt, men Wheatstones nålapparat gjorde sin tjunst fullkomligt: En sinusbussol visade för en ensam koleylinder 7 afvikelse,och med hela kolkedjan, af 45 kolcylindrar, 159; mellan begge dessa -gränser vexte afvikelsen stegvis med de nedsänkta kollindrarnes antal. : 3) Den 31 Oktober anbragtes en kedja af 24 zinkplåtar i Seinen vid Pont dOissel vid Rouen, och en kedja af 40 koleylindrar i Seinen vid Asnieres; afståndet var här 320 kilo-meter (öfver 11 milj. Wkheatstones telegral ikunde härvid begagnas, till och med när blott en enda koleylinder användes. Försöket anställdes om dagen och vid vackert väder. Ett annat skedde om natten, den 22 Oktober, vid ganska fult väder; men resultatet var: detsamma. ) Skulle med denna sista uppgift möjligen menas. att begge wattenmassorna kunna vara isolerade äfven ifrån hvarandra, så att ingen annan ledning behöfs emellan: kolkedjan och zinkkedjan än der isolerade koppartråden, då vore elektricitetens för: delning i denna koppartråd att jemföra med mag: voetismens fördelning i en magnetiserad stålstång