Om de af franska regeringen nyligen vidtagna åtgärder yttrar sig Times i en artikel af den 10 dennes på följande sätt: Under det England genom antagandet af en ökad: stränghet i sin lagstiftning söker tillfredsställa främmande regeringars billiga anspråk, borde det med skäl kunna vänta sig, att inga försök gjordes att drifva politiskt missnöjda ända till förtviflan. Men de åtgärder, som nyligen blifvit vidtagna i Frankrike, tyckas innebära ett tillkännagifvande, att intet slags opposition emot den nuvarande styrelsen kommer att fördragas eller förlåtas. Den af statsrådet godkända lag erbjuder föga säkerhet emot förnyandet af brott sådana som Pianoris och Orsinis; men den försvagar de moderat-liberalas ställning i afseende på deras ovilja för våldsamma planer, och den kommer att ur den allmänna massan af politiska flyktingar rekrytera insurgenters och lönmördares leder. Mängden af dem, som i första ögonblicket voro förbittrade öfver folkväldets våldsamma undertryckande, kunde ha varit villiga att med tystnad foga sig efter det beslut, som fattats af den stora massan af nationen, och det nystiftade kejsardömet kunde näppeligen ha några anspråk på en retroaktiv hörsamhet, eller att räkna alltför strängt med dem, som bade underlåtit att tillbedja den ännu icke uppgångna solen. Försvararne af hvad som var lag och ordning ännu den I December -kunde ha rätt att vänta något afseende böra fästas på Plötsligheten af den förändring, som redan den 2 December förvandlade dem till insurgenter. Men de finna nu, efter sex års förlopp, att de aldrig komma att erhålla full tillgift för handlingar, hvilka det ej fordrats mer än några timmar, börjande med en öfverraskning, att göra till brott. Anhängarne af de åren 1848 och 1849 besegrade partier äro inneslutna i samma förfärliga lista som misstänkta deporterade, hvilka erhållit tillstånd att återvända. De, som kämpat på den ena eller andra sidan af junibarrikaderna, befinna sig i samma grad un