STÖOCREOLVN ten 19 Fepr. Ställningen inom svenska pressen. IT. Man har understundom i debatter och afbandlingar om tryckfrihetens vigt och värde sett citeras ett yttrande af Sheridan af ungefär följande lydelse: Tag bort parlament och beskattningsrätt, tag bort habeascorpusakten; men gif mig blott en fri press, och jag skall genom den veta att ersätta eller återeröfra alla dessa andra rättigheter. Detta yttrande har i så måtto en speciel tillämplighet på: våra förbållanden, som tryckfriheten visat sig vara den väsentligaste och redbaraste af de konstitutionella rättigheter, som stadgades vid vårt nuvarande statsskicks införande, så att alla de öfriga utan tryckfrihet nästan icke skulle vara af det ringaste värde till frihetens betryggande. j Den verkligt liberala anda, som lifvade 1809 års lagstiftare, gaf snart vika för en uppifrån framkallad och med all makt underblåst reaktion, som lade hinder i vägen för den utveckling till sann konstitutionalitet och ett förnuftigare representationssätt, som nämde lagstiftare hade åsyftat och önskat, men icke sjelfva under tidens betryck och trångmål ansett sig kunna medhinna. Från den sidan ville man göra gällande regeringsformens 4 s I moment om allenastyrandet, såsom det väsentligaste och vigtigaste i hela grundlagen och utgörande på sätt och vis grundlagen in nuce, och långt ifrån att sträfva efter en utveckling i konstitutionel anda, hängde man ängsligt fast äfven vid de största oformligheter och missförhållanden, så snart de på något sätt kunde begagnas för att utvidga och befästa den högsta maktfullkomligheten. Under sådana förhållanden var det endast genom den grundlagligt betryggade tryckfriheten, som de konstitutionella idger, hvilka hade lifvat grundlagsstiftarne. kunde bli någon sanning. Endast genom den -fria pressen kunde något slags konstitutionel ansvarighet och en tillstymmelse till parlamentariskt lit framkallas; pressen måste blifva den egentliga åklagaremakten uti administrationens brottmålsfrågor, och endast genom pressen kunde man hoppas -möjligheten af en konstitutionel utveckling, af ett framåtskridande i den riktning, som 1809 års män ganska tydligt betecknat. Det var sålunda helt naturligt, att tryckfriheten för högsta vederbörande och för den reaktionära sfer, med hvilken de omgifvit sig, skulle bli en stötesten och en förargelseklippa, och att man snart nog skulle bjuda till att redan från början hindra utvecklingen af en fri press. Man tog derföre sin tillflykt till repressiva medel; Man lyckades på olaglig väg införa indragningsmakten, genom hvilken man beräknade att icke blott kunna tysta det frimodiga ordet, utan äfven hindra pressens både intellektuella: och materiella utveckling, emedan ingen person med förmåga och insigter skulle våga att egna sig åt detta offentliga verksamhetsfält, då ett dylikt Damoklessvärd ständigt hängde öfver pressen och hotade -att beröfva hvarje tidningsutgifvare, som icke ville följa de makthafvandes vink, hans timliga existens. i Men man. hade gjort väsentliga missräkningar i detta hänseende. Man kunde visserligen trakassera en och annan frisinnad publicist; man lyckades visserligen attgenom upprepade förföljelser undertrycka en och annan värderik och för de makthafvande misshaglig tidning, men förhoppningen att ge dödshugget åt den oberoende pressen och derigenom åt all opposition slog helt och hållet felt; tvärtom stegrades just genom dessa förföljelser allmänhetens intresse allt mer och mer för den fria pressen, och denna fick, trots alla nitiska undertryckningsförsök från hofkanslersembetets sida, alltmera inre styrka, på samma gång den inom en kort tidrymd tillvann sig större materiella krafter genom en alltmer tilltagande utbredning. Det visade sig snart, att indragningsmakten endast hade tjenat. till att alldeles tillintetgöra Carl Johans popularitet, som hade lidit så mycket afbräck genom den fordne republikanske generalens misstänksamhet, skuggrädsla ; och öfverdrifna begrepp om majestätets helighet samt genom hvarjehanda förvända regeringsåtgärder. På den vägen kunde man sålunda icke motverka och tillintetgöra den fria pressen. Inåragningsmakten hade på samma gång den visat sig fruktlös, tillika gjort sig så förhatlig, att den måste falla; denna olagligen tillkomna utväxt på vår lagstiftning blef utdömd och bortkastad, Kom så förtjusningsperioden, de frikostigt förespeglade reformernas, de lysande förhoppningarnes, de gyllne illusionernas tid. Nu bröts den kraftiga liberala opposition, som: efter hand hade utvecklat sig, nu neutraliserades den allmänna anda, som med en alltmera oemotståndlig styrka hade begynt kräfva ett slut på det politiska oefterrättlighetstillståndet... Den. liberala pressen glömde alldeles bort Hans Janssons bekanta biblisktpolitiska varning Förliter eder icke uppå förstar,; mai förbidade och hoppades så länge som möjligt på de storverk, som skulle komma ofvanefter, och äfven långt efter sedan det visat sig att man bygt sitt hopp på en något lös grundval, fortfor ännu en viss genklang af den sålunda framkallade; stämningen att göra sig gällande inom pressen; den fordna sammanhäålltingen var i alla händelser icke merä lätt att ernå. När. man omsider .å högre ort icke ansåg det mödan värdt att längre besvära sig med pot liberalt spel; när den ultrareaktionära: Palmstjernska ministeren, visade. nationen, att! Åskesngstennstren RR rr SSI