En ny orientalisk fråga. (Slut fr. lördagsbladet.) Medan det bhimmelska riket, å ena sidan, oaktadt kriget med England 1840 och oaktadt traktaten i Nanking, vänder sig med ifver tillbaka till sina gamla åsigter, lösgör sig å andra sidan Japan mer och mer ifrån dessa åsigter, beträder så småningom en ny politisk bana och söker till och med hos den europeiska bildningen medlen att upprätthålla sin sjelfständighet ). Några eröfringar i sjelfva Kina kan hvarken England eller Frankrike åsyfta; ännu mindre kunna de önska, att hela den stora kolossen med lerfötterna måtte omstörtas. Att störta den skulle vara en alltför stor tjenst åt en redan alltför mäktig grannes herrsklystnad. Deras önskan är blott att förmå Kina till deltagande i den öfriga verldens framsteg. Men på det att deras verk må fullbordas, blir det nödvändigt att icke framtiden, med detsamma den utplånar minnet af deras segrar i Kina, äfven måtte försvaga det inflytande, som segern grundlagt. Detta inflytande måste tvärtom fortfara allt framgent och på sådant sätt, att ingenting måtte kunna störa de bestämda följderna deraf; kort sagdt så, att aldrig bimlasonens rådgifvare må, i någon stund af dåraktigt högmod eller missförstådd fosterlandskärlek, drömma om att frigöra sig från de band, som blifvit dem pålagda. För detta ändamål måste dessa makter vara, utom det egentliga Kinas område, men nära dess gräns, i besittning af en säker utgångspunkt för det traktakbetryggade europeiska inflytandet, och hvarifrån detta kan efter behof understödjas med vapenmakt, den enda, som i längden kan påräkna erkännande hos hbalfciviliserade stammar. Tillika är äfven stunden inne nu att sätta en bom, som förslår emot ryska väldet, hvilket redan vunnit en så öfvervägande utveckling i dessa stater. För en europeisk anstalt, som midt ibland dessa stammar i yttersta Asien skall kunna motsvara det nyssnämda dubbla syftet, synes intet land bättre förena de nödiga vilkoren, än Korea. Denna halfös läge, ungefär lika långt ifrån Kinas hufvudstad Peking, Japans hufvudstad Yeddo och Mandschuriet, rättfärdigar vår åsigt om landets vigt i politiskt hänseende; med blicken fästad på de omskiften, som bebådas i alla dessa trakter. Men det geografiskt-politiska lägets fördelar äro icke de enda. Talrika hamnar omvexla här med en oafbruten sträcka af ypperliga, hakom en tät skärgård betryggade redder; och erbjuda skydd åt de största flottor: En mängd byar, omgifna af ytterst sorgfälligt skötta odlingar, antyda, hvart man ser, en talrik och flitig befolkning, och på de åtminstone för mindre farkoster segelbara floderna underhålles en liflig omsättning emellan kusterna. och landets inre. Denna rörelse, detta intelligenta folk, dessa trygga ankarplatser; slutligen den: tillgång på guld, silfver och silfverhaltig koppar, hvarom missionärerna veta att berätta, och som dessutom: röjer sig vid åsynen af de i landet vanligaste redskap och kärl; sådana äro de materiella elementer, som, jemte de förmånliga geografiska förhållandena, otvifvelaktigt måste betrygga utveckling och framsång åt ett europeiskt nybygge härstädes. Andra och ännu kraftigare omständigheter äro för öfrigt till hands, för att underställa det vestra Europas inverkan. Häribland bör i första rummet nämnas Koreas samhällsskick, så väl.som sjelfva folkets lynne. Hvad som härvid i synnerhet faller i ögonen, är den motsats, som röjer sig emellan lokalmyndigheteras misstänksamhet och befolkningens gästfria xch välvilliga beteende. Efter vår första kryssning längsåt Asiens östra kust år 1855, fällde vi, jemte engelska ;skadern, ankar i hamnen Chosan, stapelplaten för handeln mellan Korea och Japan. vi sökte blott en ankarplats och några dagars wila för de under ett långt krysståg uttrötade besättningarne. Möjligen blandade sig ågon nyfikenhet äfven häri, men en nyfikenret som då var utan alla politiska syften. Färska lifsmedel, friskt vatten, beqväma landtigningsplatser utgjorde hvad amiral Stirling, te förenade flottornas hörgte chef, begärde 108 myndigheterna på Korea. På denna bevärån gafs ett stolt och ovilkorligt afslag. Vandarinernas standarer, uppsatta på stranden å snart någon af våra slupar nalkades, förunnade att all gemenskap med invånarne sar oss förbjuden. Väpnadt manskap stod ippstäldt öfverallt, i beredskap att möta våld ned våld, om vi försökte stiga i land. Amialens mening var likväl icke att inlåta sig i rågon strid, huru föga oviss utgången på denia än skulle varit. Sedan vi qvarstannat ett lygn på denna ogästvänliga kust, lyftade vi ankar för att fara till Nangasaki, utan att ns hafva slutat våra hydrografiska kustarseten här. Rapporterna till Koreas hufvudtad om vårt besök och vår affärd måste ) Fyratiotusen tappgevär, efter engelsk modell, hafva redan tillverkats i japanska faktorierna Miakao och Oosaka. Japanska officerare, anställda ombord på de två ångfartyg, som konungen af Holland skänkt