gar, att vilkoren för lånet blifvit allt för dryga. men man förgäter, att vid ett sådant tillfälle det icke är låntagaren allena, som föreskrifver vilkoren, utan att han antingen måste underkasta sig de vilkor, som fordras, eller ock måste afstå från att låna. Man säger attstatslånet skadat jernvägslånet, men månne det ej med lika eller mera skäl kan sägas, att jernvägslånet skadat statslånet, ty att all ökning i efterfrågan höjer priset är en sjelfklar sak. Såsom upplysning 1 detta afseende kan nämnas, att äfven det bankirhus, hvilket sedermera hufvudsakligen lärer öfvertagit jernvägslånet, nemligen huset Erlanger, genom utskickade hos de svenska ombuden i Hamburg tog kännedom om statslånet, men härvid icke tycktes finna sin räkning, utan i stället ingick i affären med det långtidiga jernvägslånet, hvilket således i sin mån visar, huru dessa frågor åtminstone vid den tiden uppfattades af penningeherrarne sjelfva. Det måtte dessutom onekligen vara orättvist att bedöma en dylik angelägenhet efter de förhållanden, som sedermera inträffat. Frågan kan väl icke vara någon annan än den, huruvida den 29 Januari, då, enligt hvad Kongl. Maj:ts skrifvelse upplyser, ingen sannolikhet fanns att på bättre vilkor än de af Heine erbjudna, erhålla det lån som rikets ständer uppdragit åt regeringen att skyndsamt upptaga på de vilkor, som kunde betingas, detta lån borde afslutas eller ej. Att regeringen under de omständigheter, som sålunda voro förhanden, och då vilkoren ingalunda voro drygare än hvad statsmakterna sjelfva syntes hafva förutsatt, skulle till en obestänid tid uppskjuta afgörandet at den handling, som af rikets ständer blifvit begärd, och på hvars snara fullbordan så många enskilta eräkningar och förhoppningar hvilade, torde vara en åsigt, som svårligen lärer kunna i längden försvaras, och än mindre kan det väl på allvar önskas, att svenska regeringen fjorton dagar senare, endast på grund deraf att penningeställningen i allmänhet blifvit något förbättrad, skulle hafva blottstält sitt och hela landets anseende och framtida kredit genom att vägra sin ratifikation å det kontrakt, som af dess egna ombud i behörig ordning och efter fortsatta bemödanden för sakens bästa blifvit afslutadt. Såsom en särskilt olägenhet vid lånet har man anmärkt, att de upplånta medlen endast successive kunna indragas, och att det understöd åt näringarne, som härmed åsyftats, således skulle. komma att dröja alltför länge. Detta omdöme hvilar likväl på ett fullkomligt misstag. Att icke någon bankir, äfven om herrar Rothschild tagas med i räkningen, gerna på ögonblicket kan prestera en sådan summa som tolf millioner riksdaler, lärer hvar och en finna; men just på det att den afsedda undsättningen för våra näringar härigenom icke skulle behöfva fördröjas, föreslog K. M:t, och beslöto rikets ständer, att, så snart aftal om ett lån, eller till och med kreditiv, på fullt säker hand var träffad, skulle riksbanken vara berättigad att genast i mån af behbof utgifva sedlar till ett belopp, som motsvarade hela lånet eller kreditivet, och detta stadgande bekräftades ytterligare genom I den bestämmelsen, att till bankens silfvervaluta skall räknas så stor del af detta lån, som motsvarar de försträckningar, hvilka på grund I deraf egt rum. Häraf synes således att ickel något hinder möter att numera när -som helst utgifva de lån, som kunna komma att äskas och beviljas, ända till fondens hela belopp, hvarigenom äfven en icke obetydlig vinst upp-. kommer för banken, enär den sjelf blir i till-1. fälle att åtnjuta ränta under en tid, då ännul, ingen sådan för de upplånta medlen erlägges. Att beräkna huri stor denna räntevinst möjligen kan blifva möter likväl stora svårigheter, ty detta beror dels på huru mycket som kommer att utlånas, dels på den större eller mindre skyndsamhet, hvarmed penningarne blifva från Hamburg aflemnade; men : då man besinnar, att ingen ränteberäkning börjas före den 15 Mars, och derifrån endast . för två millioner, samt sedermera successive för ökade summor först från olika perioder. femton dagar före den tid, då valutan öfverlemnas, så finner man lätt, vid betraktande ; derjemte att den besparade räntevinsten för hvarje månad uppgår till 34 procent af kapitalet, att härigenom en ganska vacker nedsättning i kostnaderna för lånet bör kunna beredas. Bland de särskilta bestämmelserna i kontraktet har man fästat en synnerlig och ogillande uppmärksamhet dervid, att långifvarne betingat sig upplupen ränta å obligationerna för 15 dagar, innan den motsvarande valutan blifvit aflemnad, hvilket förmenas vara en obillighet, som saknar all skälig grund. Utan att egentligen vilja försvara detta stadgande (hvilket i alla fall är af ganska liten betydenhet, enär den fjerdedels procent, som deraf för en gång uppkommer, fördelad på två och ett halft år utgör endast en förhöjning i den årliga räntan af en tiondedels procent) tyckes det likväl vara lätt att finna hvad som. utgör anledningen härtill, och som omöjligen kan förnekas ega en viss grad af giltighet. Det är neml. klart, att när så betydliga summor skola anskaffas, dessa icke finnas tillgängliga eller på dagen inflyta, utan måste under någon tid förut hopsamlas, hvarunder medlen naturligtvis ligga räntelösa, och den betingade räntan förskottsvis för femton dagar är således ingenting annat än en i medeltal beräknad ersättning för den ränteförlust, som eljest härigenom skulle uppkomma för långifvaren. Likaledes har man anmärkt och klandrat,; att. vid återbetalningen, enligt hvad man för:; navnet Glan lr ATA rok Ät. LL AR SER ot on NB NERE fr FR RR rr