hvilken således tills vidare får göra sin lärospån på en konsultativ taburett efter grefve. Mörner, som också torde bättre passa såsom president i göta hofrätt. efter frih. de Geer, hvilken äfven vi hört nämnas såsomshr Ginthers efterträdare, eller på den, enligt hvad det allmänt berättas, just för grefve Mörner så länge ledighållna presidentplatsen i kämmarrätten; att, då grefve H. Hamilton undanbedt sig inrikes portföljen, negociationer varit öppnade med landshöfdingen S. von Troil att blifva hr Albnqvists efterträdare, hvarefter meningen varit att erbjuda den sistnämde en justitierådselier en af de landshöfdingeplatser, sofa snart blifva lediga; att då emellertid hr von Troil fortfarande lärer finna det vara angenämare att regera större delen af Skåne, än att öfvertaga ett så ansvarsfullt och arbetsamt embete som inrikesministerns, man börjat visa hr Almqvist synnerlig bevågenhet, för att förmå honom att tillsvidare qvarstanna i det nya mera enfärgade kamarillakabinettet; att friherre af Ugglas skulle vara ganska nöjd att afgå, om han hugnades med Upsala län efter friherre v. Kremer, som står på afgående; att fråga länge varit om att insätta grefve G. Lagerbjelke till en konsultativ statsrådsplats, men att, på grefve Henning Hamiltons föreställningar, denna plan blifvit öfvergifven, så att den ädle grefven tillsvidare lärer få åtnöja sig med Södermanlands landshöfdingedöme efter grefve Frölich, som är pensionsmessig ; att, så vida icke grefve Hamilton sjelf intager presidentstolen i statskontoret, hr Wallensteen vore nöjd att flyttas till samma stol, hvilken han en gång måst cedera till förmån för friherre Palmstjernas frände och vän hr Georg Ulfsparre, 0. s. Vv. Högst kuriöst är det sätt, hvarpå Svenska PFidningen ironiskt advocerar för den af rikets ständer, af en snart sagdt enhällig allmän mening, och förmodligen äfven af sig sjelf utdömde hr Anjous qvarstannande i konseljen. Hr Anjou får sig några ganska hvassa pikar för det han lugnt setat qvar i konseljen, utan att kunna göra sina åsigter gällande i de honom närmast rörande hufvudfrågorna; men den pikande skyndar genast pligtskyldigast att tillägga, att han icke är anhängare af den utländska lära, att statsråden skola afgå, så snart regenten icke följer deras råd; ty då vore det i sjelfva verket de och icke han som regerade, en reservation, som torde varit så mycket nödvändigare, om det: rykte skulle ha någon grund, hvilket uti den, som sålunda drifver med hr Anjou, vill se hans tillärnade eller åtminstone ifrågasatte efterträdare. Är emellertid frågan om att få ihop en minister, som är så lätthandterlig och beqvämlig som möjligt för maktens innehafvare, och som: gerna ger till spillo alla grundsatser och åsigter, då medgifva vi oändligt gerna, att hr Anjou icke blott står långt framom den, nyss supponerade kandidaten, utan otvifvelaktigt bör anses stå ett steg framför alla andra, som kunna komma i fråga. I alla händelser torde gissningarne på detta område icke behöfva bli mycket: långvariga. Den nya regimen torde med det allra första, och sedan alla de anslagsvoteringar, som ifrågakomma, blifvit undanstökade, framträda med en i närmare öfverensstämmelse med den högsta viljan organiserad rådgifvarepersonal. Man får då tillfälle att göra sina betraktelser och draga sina slutsatser. SOEAEESUTNRERT