-. 2 a UTA AT EARL VA. hvad vi med något anspråk på tillförlitlighet i det afseendet förnummit och litet närmare belysa Svenska Tidningens uppgifter. Sedan Sv. Tidningen redogjort för hvad som varit föremål för allmänna sarhtal inom hufvudstadens kretsar?, att nemligen endast statsråden Gripenstedt och Gyldenstolpe samt den rryutgämde sjöministern Ehnemark skulle tills vitare qvarblifva, men att alla de andra erbållit vink att afgå: In ex. friherre Lagerhej såsom redan pensionsmessig; h. ex. hr Gänther, emedan hän af många andra ön:skas -bort?; hr Wallensteen, emedan han anses vara för gammal ?; grefve Mörner såsom för mycket förkervativ (1) noga och omedförlig friherre af. Ugglas såsom för mycet liberal? (!) hr Anjou såsom längre omöjlig?, samt hr Almqvist emedan han är så ofrälse, att. de förnäma hafva svårt att minnas hans namn? — tillägger Sv. T. följande egna observationer : : Vi veta visserligen ingenting, ty då allt beror endast, på ens vilja, hvilken kan när och huru som helst bestämmas, så är man inskränkt till sin sannolika gissning eller förmodan, och det är denna vi gå att uttrycka. Vi tro således, att uti ofvannämde rykten finnes åtskilligt sant, men derjemte ganska många misstag. Således tro vi ingalunda, att någon så fullständig förändring, Sorh omtalas, är i fråga, utan att endast tre komma ått afgå, mon, enligt hvad med trovärdighet berättas, icke i dessa dågar, utan först efter riksdagens slut. Dessa tre äro nemligen: de båda statsministrarne samt grefve Mörner. Att friherre :Lagerkeim efterträdes af friherre Manderström, an:ses wara otvifvelaktigt och är säkerligen också ett sval, som ep gillas. Att h. e. Giänther, :abortönskad,; sjelf vdeltäger häruti, efter den obehöriga personliga partim8hövern mot honom i förstärkta :statsutskottets rösturna, torde varå gifvet. Han säes icke önska någon presideptstol, utan återgå till ;högsta domstolen, der hah Således komme att för tredje gången ingå, och der han, säkerligen, med sin skarpsinniga juridiska förmåga, är väl på sin plats. Hans efterträdare ånses nu vara gifven i presidenten friherre de Geer, som länge lärer varit obenägen att emottaga det höga embetet, och om detta foitfarit, har man, såsom varande i fråga, talat om ständernas justitieombudsman hr Lagerstråle. Grefve Mörner tros blifva försatt till president antingen i statskontoret eller i kammarrätten. Hans efterträdare på den konsultativa stolen berättas efterletas, och man talar om öfverste Björnstjerna, som i statsutskottet så förtjenstfullt vårdat både det allmännas ech armåns sak, ett val, som vi också föreställa oss skulle inom armån vara behagligt. Härmed tro vi, att förändringarne inom statsrådet, åtminstone för .det närvarande, äro slut, under allt förbehåll, att vi sendast uttala vår egen, endast på någon sannolikhet :grundade förmodan. Ty Hvarföre skulle, exempelvis, hr Wallenståen bortgå, hvars författningskunskap är på den konsultativa platsen så nyttig? Hvarföre skulle den skicklige civildepartementschefen hr Almqvist afgå, då hans enda fel kan hjelpas genom den undergörande kraften i ett visst diplom? Men det allra märkligaste är att höra den fullkomliga säkerhet, Ihvarmed från alla håll; såsom en alldeles. afgjord sak, omtalas statsrådet Anjous afgång, hvilken vi tvärtom förmoda aldrig varit ifrågasatt. Ty då hr Anjou icke ansåg, att den konstitutionella grannlagenheten fordrade att afgå, när han, insatt i statsrådet af dem, som i hans person sågo ett värn mot religionsfriheten och de nya skolåsigterna, likväl qvarsatt, då dessa vigtiga frågor redan i konung Oscars statsråd, oaktadt hans motstånd, segrade — hvarföre skulle han nu, tvenne år derefter, äfgå, isynnerhet sedan han i båda dessa frågor sannolikt eger från tronen mera stöd än förr? Sådant vore verkligen obegripligt., Denna utgjutelse är i vissa hänseenden rätt intressant. Det enda likväl, som deri förekommer riktigt genomskinligt, är att h. exc. justitiestatsministern önskas bort, ej blott af den, för hvars regentskap han komprometterade sig så märkvärdigt, utan äfven af xmånga andra och i första rummet naturligtvis af hela junkerpartiet, och att man icke sätter i fråga att bereda honom någon annan reträtt, än den att återgå till högsta domstolen, dit han en gång förut förflyttades år 1851, kort efter bildandet af den Palmstjernska ministeren, då hans aflägsnande, troligen af samma skäl som nu, önskades,, ehuru man sedermera vid annalkandet af den nu tilländagående riksdagen fann det med sina planer och önskningar öfverensstämmande att låta honom för någon tid få öfvertaga statens högsta embete. Vidare finner man, att Svenska Tidningen önskar, att statsrådet Almqvist, för att få den äran att i blifvände junkerligt sällskap qvarstanna på taburetten, skulle låta upphöja sig till adelsman, ja till och med;förändra sitt namn, så att de förnäma skulle kunnå minnas dettan; och slutligen, att Svenska Tidningen önskar statsrådet Anjous afJägsnande, men icke vågar hoppas detta, emedan hans skarpt konservativa åsigter både i religionsfrihetsoch skolfrågorna nu sannolikt från tronen ega mer stöd än förr,. : Besynnerligt nog har Svenska Tidningen icke ett ord att förebära såsom skäl för friherre al Ugglas konserverande eller någon bot att föreslå emot hans föregifna fel att vara för mycket liberal. Då emellertid det halfofficiella bladet lyftat en flik af det täckelse, som höljer det inre al konseljen och ännu mer den innersta tankan hos högsta vederbörande, så torde grannlagenheten, som sagdt, ej heller längre förbjuda oss att äfven omtala åtskilligt af hvad som kommit till vår kunskap om förberedelserna till den nya konseljen, naturligtvis med ännu mindre anspråk än Svenska Tidningen att känna den enes vilja, hvilken kan när och huru som helst bestämmas. HSåledes hafva vi hört bestämdt uppgifvas. att bildandet af den nya ministeren skulle vara uppdraget åt prinsen-regentens f. d. guvernör, nuvarande landtmarskalken herr grefve Henning Hamilton, som dock helst ville stanna utanför konseljen, men som man oändligt gerna önskade till inrikes minister eller åtminstone till konsu tativt statsråd; vidare att man Öönskat,, men tills vidare af en viss försynthet för allmänna meningen icke vågat antaga grefve Eric Sparres kandidatur till justitieministerportföljen, utan is stället låter honom intaga sin framlidne faders. plats såsom landshöfding i Gefieborgs län efter hr Prytz, som är pensionsmässig; att krigsministern grefve Gyldenstolpe, missnöjd med åtskilliga under den nya regeringen skedda befordringar inom hans förvaltningsgren, icke otydligt uttryckt sin önskan. att efter riksdagen MU YI LR a Nr nr NA ENTER