Cronhjelm framkom med en motion om censur till förekommande af sjelfsvåld för de stycken, som uppföras på dylika teatrar. Märkligt nog handlades äfven denna senare fråga af ekonomiutskottet, och lika märkligt är att detsamma i sitt första betänkande icke fälde om den något enda yttrande, utan blott tillkännagaf, att den blifvit väckt. Bland reservanterna åter uppträdde grefve Claes Fredril Hörn och förklarade, han ensam, att censur å teatraliska representationer i landsorterna är af behofvet påkallad och hade bort af utskottet tillstyrkas.. Anmärkas bör likväl, att hr Horn sedermera. under diskussionerna tillkännagaf att det för Honom aldrig varit tänkbart att åtgärden skall kunna öfvergå till en politisk censur, utan komma att utöfvas endast 1 afseende på sedlighetens fordringar. Emellertid var, såsom man säger, lasset bundet och rullade nu af på sina fyra hjul genom stånden. Återremisser och utlåtanden samt nya återremisser och nya utlåtanden blef den, naturliga följden; och utskottets slutliga tillstyrkande af censuren bifölls tvärt — detta var lika naturligt — af presteståndet utan diskussion. Ridderskapet och adeln godkände det likaledes, men efter flere varma debatter. äfvensom bondeståndet, dock under krångel om ett formfel. Borgareståndet ensamt afslog förslaget. På riddarhuset: yttrade, bland annat, en aktad ledamot: Jag kan ej finna någon nödvändighet uti att teaterpjeser mera skola vara underkastade: censur. än andra skrifter. At öfverlemna en författäreprodukt, af hvad slag som helst, till beroende af någon enskilt persons: pröfning är en inskränkning, som ingalunda passar för en nation, hvilken i stället borde söka utvidga sin frihet såväl i det ena som andra fallet... För min del är jag öfvertygad att den framskridande allmänna bildningen, som sålunda sprider en alltstörre och I större ömtålighet, lemnar en fullKkomligen tillräcklig garanti i det åsyftade hänseendet ... Ur samma synpunkt, som man velat upptäcka medel till förekommande af osedliga representationer, borde man äfven införa censuren i afseende å alla tryckta skrifter, hvilka jag anser kunna innefatta större fara för sedligheten än något spektakel, såvida nemligen massan af folket har håg för det osedliga. Man såg i Paris, der man efter revolutionen i början: uppförde osedliga pjeser, att de verkade blott derhän att folket icke ville se dem. Sädant torde bevisa att sedligheten har en helt annan grund; och jag tror att lasten väcker större. afsky, då den skådas i sin hidösa form från teatern, än då man derom endast läser eller föreställer sig den ... Man öfverskyler lasten och säger att man gör det för att icke såra sedligheten. Jag tror icke att man häri har rätt; och då jag är öfvertygad att, om ock censuren komme att undanhålla en eller annan grof scen, den: säkerligen komme att approbera de mest omoraliska: och i deras inre osedliga stycken, endast handlingen vore insvept i granna och oanstötliga. ord, och då jag tillika förmenar att sådant vore af ett vida mera. menligt: inflytande. på. den verkliga sedligheten, kan jag icke annat än finna förslaget skadligt, och -det är mig obegripligt huru någon kan försvara en censur. Vida principenligare vore det då att ställa de ifrågavarande arbetena under en bestämd lag (en jurysbedömande) och utsätta böter för osedliga pjesers uppförande, än att öfverlemna dem åt en godtycklig granskning af personer, som kanske alldeles icke förstå att bedöma dem och som måhända skulle borttaga de mest sanna dragen i en karaktersteckning, o. s. v.. blott .derföre. att. den kunde: synas: alludera på en eller annan mäktig person eller grannlaga händelse, m. m.: Jag har härmed velat till protokollet uttrycka min reservation emot ett tydligt återgångssteg inom vår yttrandefrihet. Trots dessa och dylika inom. de andra stånden uttalade ord; afläts, efter pluralitetens-beslut, den 22 December samma år till konungen en så lydånde skrifvelse: Då rikets ständer; i anledning af gjord framställning, ansett införandet af-censur å de-stycken, son uppföras på enskilta teatrar, såväl i hufvudstaden som landsorterna; vara, både nyttigt: och. af. behofvåt påkalladt, helst teatern kan betraktas som. ett moraliskt bildningsmedel, samt det således är angelägei att förekomma sådana missbruk, hvårigenom dettö ändamål kan: motverkas; så, och då deticke bör möta särdeles hinder att äfven i rikets: mindre täder: erhålla -personer, åt hvilka uppdrag i afseende på nödig censur och tillsyn i detta fall kan; anförtros, hafvå rikets ständer skolat hos E. K. M:t i underdånighet: anhålla om utfärddhde af nådigt stådgandef åerom: att teaterstycken ieke må på enskilta teatrar uppföras, utan att) förut vara granskade och godkände af dertill förordnad. person; eller auktoritet. I motiverna till sitt :betänkande hade ut skottet såsom personer .lämplige till censurens utöfvande företrädesvis påpekat tryckfrihetens väktare, hvarom Tikväl, såsom man ser, icke ett ord förekommer i den. underdåniga. skrifvelsen, hvilken i detta:fall lemnar åt konungen att handla efter eget godtfinhände. Att ständernas: lystnad efter censur icke skulle -på högre ort blifva. otillfredsstäldy svar en gifven sak. Den tillfredsstäldes ock genon: eirkuläret den:7 Mars 1835. Men hvem kunde tro att censuren skulle uppdragas åt sådana personer och med en så godtycklig makt som detta cirkuliiBestätänigr! Censorsmakten lades i händerna på öfverståthållären i Stockholm och på konungens befallningshaföande, som derjemte fick rättighet att, såsom orden lyda, i städerna utom landshöfdingeresidenset öfverlåta, uppå egen ansvärighet, samma granskningsrätt åt:borgmästaren eller åt någon annän, som genom sin upplysning eller sitt anseende må befinnas: dertill tjenlig,. Några andrabestämmelser.gåfvos. ej. Så uppkom; teatercensuren, kära Svante! I mitt nästa bref skall.jag. berätta dig. ett och annat ur: dess inre -histöria. och på samrån gång låta dig få del af. våra tjugufyra landshöfdingars tankar om saken ..........s.s amne pättogångsoch Polissaker. re contra Bruzewite.