finessen, att låntagaren tag ita för 40,000 f sår, äfven om denna summa är till större de4? len inbetald. När således t. ex. långifvaren åC det 10:de året erhållit en viss del af kapitalet å? tillbaka, utlånar han det inbetalda kapitalet till en annan låntagare och erhåller samma ränta äfven af honom. Vid 20:de året kan han draga ränta på 3 håll, och vid 30:åe året kan han draga samma ränta på 4 håll, på ett och samma kapital. Det är således ganska möjligt, att 4 hypoteksföreningex i verge hafva lånat alldeles samma summa af samma långifvare utan att veta af hvarandra, och att de för samma summa betala hvardera 4 4, och att utur Sverge sålunda ifrån dessa 4 inrättningar vitgår 16 4 i ränta för samma summa som Swerge lånat? Det är ej vår nuening att analysera denna hiskliga föra af misstag, oförklarliga hos en celebrif,et, som skrifvit så mycket i statsekonomi; banks och finansväsende, som vill anses såsom en auktoritet i dessa änsnen : och som vi sett benämnas Sverges störste prosatör och Änansier. Den grundfalska uppfattningen af skilnaden mellan vanliga och amorteringsNån är så påfallande, att den nu ej behöfver vederläggas, helst sådant ej hör till vårt ämne, :men vi hafva ej velat låta oanmärkt passera en dylik uppfattning, då den förekommer i de artiklar, som gifvit oss anledning att yttra oss om exporttullen å silfver. Väl må det synas djerft att uppträda emot en känd signatur, utur. hvilken framlyser ett vidtberömdt namn, och som dertill ä viss mån sekunderats af en fosterländsk riddare med öppet visir, emot hvilken vi äfven :måste vända oss. Men då för oss saken är vigtigare än namnet, hafva vi velat våga en liten dust, i afvaktan att bättre rustade komma till hjelp. Och då skadligheten af attutföra silfver hotar att blifva en jargon, anmärka vi emellertid gerna, att i det nummer af Sv. Tidn., hvari förekommer en artikel till försvar för exporttullen, finnes äfven en annan imsänd artikel, hvari det heter: Att inbilla :sig kunna hindra silfverexport vare sig medelst utförselsförbud eller utförselstull är en from barnkammaäreeller studerkammarefantasi.? Det åsyftade yttrandet, emot hvilket vi äfven måste vända oss, lyder så: ?— export af speciemyntet i och för den lurmpna och hos fbörsmän illa beräknade för att ej säga nesdiga vinsten af några runstycken på hvarje exporterad riksdaler?. ) Är det nesligt att från Mmbing. till Sverge sända silfver för att förtjena några runstycken på hvarje specie, så är det äfven nesligt, att Sverge köper samma silfver, hvarom icke, kan det ej heller vara nesligt att från Sverge till Hamburg sända silfver. Emot ett slikt förbiseende af handelns natur och af all reciprocitetsgrundsats. under ett ensidigt fasthållande af Sverges rikes banks förmenta fördelar såsom enda ögonmärket, måste vi protestera. Om en köpman uttager och säljer ej bankens men sitt silfver med vinst eller förlust af några runstycken på specien, det tro vi vara hans ensak. Då han säljer Silfret, får han motsvarande valuta till godo; och ju större denna blifver, ju större vinst han gör, desto bättre; ty ju mera som fås för en viss qvantitet silfver i utlandet, desto större del qvittar det af skuld, som ju i alla fall skall betalas, eller desto större fordran med derå upplöpande ränta får ju Jandet genom köpmannen till godo att framdeJes åter intaga i silfver eller att qvitta skuld med. Må man derföre försona sig med silfverutförseln medelst den tanken, att då silfver exporteras, skall det antingen, hvilket ju är en god sak, qvitta och döda en lika stor utländsk skuld, som förr eller senare måste betalas, eller ock, hvilket äfven är en god sak; gifva em lika stor fordran hos utlandet. hvilken med ränta förr eller senare skall återbetalas eller qvittas. Och må man sålunda ej med alltför: oblida ögon betrakta silfverexporten, ej med alltför blida silfverimporten: tvärtom måste den senare efter svensk erfarenhet väcka större farhågor och misstänkas att ej -helt enkelt inkomma såsom betalning. för utlahdets: skuldhär, utan såsom grundläggande; ny växande skuld till utlandet; af hvilken framdeles nya vådor för banken, nya strypningar för landet uppstå: såsom något, vexelrytteri liknande, som hjelper för ögonblicket och stjelper för framtidemDe; somvicke älska landets skuldsättning . utomlands, hafva, tvärtemot hvad de öfta:äro benägna att tro, ingen säker.anledning till glädje och till förmodan af en -bättre vändning blott deraf, att de se silfver in-J strömma i landet. Om silfrets inströmmande vore en gifven vinst, dess utströmmande en gifven förlust, så borde ju alla stater eftersträfva. det förra, ingen det senare, och dock ser man just motsatsen, eller att de, som hafva silfver att aflåta, tycka rätt väl om, att släppa ut det, just för att förtjena derpå. Vil skulle alldeles icke se något ondt, utan tvärtom, deri att Sverge, som vanligen lånar så mycket från utlandet, äfven någon gång kunde låna till utlandet, i synnerhet då räntan. der är dubbelt så.hög som här. Då i förra fallet landet utbetalar räntor, får det deremot i senare fallet inkassera räntor. Skulle det vara så fördömligt? Många eljest läsvärda artiklar i penningfrågor blifva haltande, .emedan antingen endast debet eller endast kredit ses, utan hågkomst deraf att hvarje debet har sitt kredit, och tvärtom. Aftonbladet, som sjelft yttrat sig emot exporttull på silfver, hade sedermera till försvar för densamma fått mottaga en insänd artikel. Då deri påståtts, att under sommaren och hösten goda vexlar sålts till 126 å 126!; skilling, men ändock silfver uttogs ur banken till dess utvexlingspris . 128 skilling och exporterades såsom. en vara, som borde dragit en tull lika med skilnaden mellan utvexlingspriset och kursen, så ligga häri åtskilliga misstag, som redan af det föregående kunna inses. Oss veterligen såldes icke under sommaren några vexlar till så låg kurs som 126 ä 126V, sk.. men väl på hösten. Dock lefver den i cn TFAllis Alunnighat Ögnmv sti. RLe? LE ösa na