skade enhet, men ös grymhet, så förkastade han hela förslaget. — Hr Wetterberg ville ej göra vägen bred och porten hög, hvarken för mormoner eler Ignatius Lojolas lärlingar att samla lycksökare och fantaster; han steg örslaget misslyckadt. Om konventikelplakatet upphäfves, så bör tillses att den borgerliga ordningen bibehålles. Tålaren förordade en underd. skrifvelse angående undersökning af affällingarnes antal samt en proposition till nästa riksdag. Hr Lallerstedt fånn det icke öväntadt att från en talare höra de satser, som blifvit åf honom framstälde. Med dessa vore dock icke svårt att komma till rätta. Deremot kunde på ett pär andra talare, som tillhöra religionsfrihetens vänner, lämpas satsen: Gud bevare mig. för mina anhängare, med mina motståndare skall jag nög hjelpa mig.. Dessa tålare hade framhållit alla förslagets många brister, hvilka icke kunde bestridas, men de börde inse, att i en så grannlaga fråga som denna, det vöre omöjligt att på en gång få ett fullt tillfredsställände förslag. De flesta bristerna i förslaget härledde sig från ett för stort afseende på presteståndets uppfattning af den religiösa frågan. Några vådor af de inskränkande bestämningar, som sålunda inkommit i förslaget, Vore dock icke att befara. Den 5 4 syntes enkom tillkommen för att hindra en främmande, högt aktad religionslärare i hufvudstaden från att hålla andliga, med lutherska lä rans grundsanmingar öfverensstämmande föredrag. Detta erinrade om det stundom brukliga sättet att skrifva teaterpjeser beräknade för en viss aktör. Olämpligteten af ett sådant lagstiftningssätt låge i öppen dag, men vanmäktigt blefve försöket att på denna väg vinha något. Efter att hafva genomgått alla mot förslaget gjorda anmärkningar och sökt visa huru litet afseende de förtjenade, då man satte vid sidan det framsteg förslaget i allt fall innefattade, Tade salaren ståndet på hjertat att ingenting försumma,, för att göra ett någorlunda godt resultat redan vid denna riksdag möjligt. Det skulle göra ett godtintryck i och utom landet, om lagutskottets förslag kunde af tre stånd antagas. Hr Björck ansåg att man, för att bestämma sitt omdöme, borde undersöka skilnaden emellan den kongl. propositionen, som af ståndet en gång blifvit antasen, och detta förslag. Man fann då 1 paragrafen vara bättre i utskottets än i kongl. förslaget, hvarmot talaren fann 4 paragrafen kunna medföra vålör för vetenskapen och lärofriheten. På 5 paragracen trodde talaren, att bondeståndet lagt särdeles igt, emedan den sartmanhänger med upphäfvandet if konventikelplakatet. Talaren uttryckte den meding, ätt i fall man hoppatdes genom frånträdande af det en gång fattade beslutet vinna något, man rde i likhet med bondeståndet helt enkelt bifalla. rslaget. Trodde man sig deremot ingenting vinna, så förordade han att ståndet borde vidblifva kongl. propositionen. Hr Boman hade förut yttrat sin åsigt och ville der-; före endast förklara, att förslaget ej komme att biIraga, till väckande af ett ,kristligt lif, utan öppna lörrarne för proselytmakare, hvadan han yrkade att dag, och antagånde af hr Brings reservation. ,Sedan ihr: Kistner förenat sig med:dem, som yrkat nkelt bifall, anstäldes votering, sömr-utföllmed.23 röster för bifall och 20 för afslag.