senare icke finnes någon begränsning i afseende på de två första. momenten, eller för trosoch tankefriheten samt för bekånnelsefriheten; utan endast för lärofriheten: För trosoch tankefriheten har icke funnits och kan icke finnås några band. Att tänka och tro hvad helst man vill; kan icke någon förmenas, då man ej uttalar sin tanke eller yppar sin tro. Bekännelsefriheten deremot har i värt land varit så strängt begränsad, att man vid straff af landsförvisning Varit förbjuden att erkänna sig hysa en annan tro än den renå evangeliska; och är det öfver detta tvång, som med rätta kallas samvetstvång, man huöfvudsakligen ock med rätta klagar, och är det för upphäfvande åf denna onaturliga lag och för samvetsfrihet jag stridt och skall strida, så länge ordet är fritt. I mitt lagförslag finnes ej heller hågon begränsning i denna frihet. Det är således, enligt detta, ingen förmenadt att hylla och antaga mormonernas, mahomedanernas eller hedningarnes trosläror och att öppet bekänna detta, endast man ej söker utbreda! sin tro eler bilda sekter och församlingar. Man har alltså ej tagit kännedom af mitt förslag, då? män lagt mig till last intolerans, och att jag sökt! lägga hinder-i vägen för någon att bli mormon eller hedning. Sedan landsförvisningsstraffet blifvit borttaget och någön ahnan påföljd ej blifvit stadgad för affall, finnes i borgerliga lagen intet hinder för affall; men hvad jag sökt förhindra är uppkomsten af okristnn sekter och församlingar, eller med andra ord : Jag har sökt begränsa lärofriheten alldeles på samma sätt som i K. M:ts proposition är föreslaget. Jag har nemligen heinstält, att ingen må tillåtas från svenska kyrkan utträda, derest han ej öfvergår vill annat i riket erkändt kristet trossamfund; och jag beder, att till stöd för denna min mening få uppläsa följande rader ur min reservation: Den mest hufvudsakliga skiljaktighet mellan K. Mits och utskottets förslag består: deruti, satt. då, enligt. det förra, ingen eger att från vår kyrka utträda, der han ej öfvergått till annat kristet, i riket erkändt religionssamfund, en villfarande, efter -utskottets förslag, efter erhållne fruktlösa varningar. helt enkelt ur kyrkan utstötes. I K. M:ts förslåg har man en borgen derför, att i vårt land ej må kunna appstå och; bilda -sig åndra än: kristna! sekter, och ätt hvar och en, som ej öfvergår till ett kristet samfund. fortfarande , förblifver; under vår kyrkas. hägn och vård, .med skyldighet att i kyrkligt hänseende lyda våra lagar. Enligt utskottets förslag blir en villfarande utstött ur kyrkan, utan att staten sedan i religiöst hånseende vårdar sig om honom. :Haån må öfvergå till: mörmonernas eller) Mahomets;-lära, -eller vill ren: hedendom, . det qvittar staten lika, endast han blir från vår kyrka utkastad. En sådan åsigt står ej väl tilltamiman hvarken med kyrkans ide ler det mål, hvartill enckristen Kyrkalbör sträfva, öch ej heller mödden pligt en kristen stat! har att rårda sig om sina medlemmars religiösa lif. Då remligen staten: ej kan med rlikgiltighet,se att nåson dess medlem är utan all religion och derföre gjort till presterskapets pligt att genom undervisning Dibringa nödig religionskunskap ät dem, som sådan säkna, bör staten, såsom ett kristet samhalle, :ej sunhia medgifva någon ätt ur stdtskyrkan utträda, rtän! att ansluta sig. till annat trossamfund af -den eskaffenhetnatt det, såsom sådant, af staten erkän1es.. Den af utskottet föreslagna åtgärd att, utan n sådan garanti, från kyrkans omvårdnad skilja rillfaårande medlemimär, synes mig rent7af kärleksös: och så länge vi önska att förblifva ettckristet olkscböra vi väl-ej: understödja iett förslag, -enligt avilketen större eller . mindre .del af Sverges invåaareskulle kunna blifva mormöner eller hedningar. Detta är min intolerans. Att den åtminstone ej ir inkonsedYeät, torde böra medgifvas, då: jag hu inyo tilll rikets:ständers antagande framlagt: K,Mits TC ämnet afgiföa förslag, hvilket jag vid alla tilfäl!en försvarat och som blifvit af borgareståndet gaodändt. Om således någon, gjort sig skyldig till insonseqens, är det åtminstone icke jag. Detutaf mig nu främlagda förslaget skiljer sig rånK. M:ts endast i mindre väsentliga idetar. Såedes: har jag; med någon förändring, iantagit deaf skottet föreslagna .varningsgrader, icke, derföre att ag tror att dermed något.godt uträttas, utan:såsom stt hjertstyrkande medel för de förskräckta inom rår lagstiftande försaniling. I:min reservation Kar jag upptagit de väsentligaste anmärkningar mot utskottets förslag och jagråbesopar:dens.; Huru orimligt stadgandet:i 3 S är, att den, som blifvit från svenska kyrkan.skild, ändock skall;fortarande till svenska kyrkans Ppresterskap betala afsifter för presterliga förrättningar, som åf dettå oresterskap: ej: verkställas; är så i ögonen springande; itt man ej -borde;behöft mera än anmärka .det för utt. få rättelse. , Jag har. likväl förgäfves framställt wunnärkningen. och i mitt förslag, undanröjt; den.. Af tälla är dock 5 den olämpligaste. Enligt lenna är en svensk man af främmånde troslära vid strängt sträfrförbjudensatt vid en sammankomst af några vänner och bekanta hålla ettsanäligt:!före: Irag — eller, med andra ord, fritt uttala sin mening ett andligt ämne; äfven -om : denna mening ej ät villfarande eller mot vår kyrkas dogmer stridande; Den-S:;Harsjagiiur mitt förslag uteslutit. H Jag har, medett ord, i detta undanröjt de.stöted stenar i utskottets. förslag, öfver. hvilka man allmänt slagar, och i hufvudsaken bibehållit K. M:ts af borsareståndet godkända proposition. Man hade icke reller, efter min uppfattning, bordt handla annorunda eller behöft gå längre än K. M:t föreslågit. De gränsor för en fri religionsutöfning detta innenåller, äro rymliga nog, då det;tillåter öfvergång ill och.bildande af älla kristna trossanifund. Längre vör sman icke. gå, emedan det -vore oklokt -och:obe-k aöfligt. Baptisterna, som nu fordra erkännande, in-ymmas under ifrågavårande förslag. Mörmonerna leremot, hvilka ock börja att bilda församlingar här Tiket, skulle ej såsom; samfund tolereras; och jag remställer om idet vore klokt;att: här erkännå denna ekt; som. för: sinzosedlighet och, gudlöshet väckt. sålant uppseende i det. fria, Amerika,;att man der utänder härar för att qväsa dem. Emellertid och,då jag märkerstämningen ,inom itåndet och hvilka bemödanden bär göras för att få ;ntaget wiskottets förslag, ehnru det är så bristfäligt, att, om det äfven vunne alla fyra ståndens bifall, let ej lärer kunna af-någon? regering: isanktioneras, illrjag:ej då frågan genom, två stånds böslutredan allit och för att ej på något sätt splittra krafterna. vär begära bifall; till K. M:ts.af.mig nu, ånyo framagda förslag. Jag har fullgjort min pligt. Disci st salvävi. , I HröStölpe fännisig nu; som alltid, föranlåten satt rotestera mot försök att göra ståndet till:entinqvisitionsdomstok öfver andra,stånd. Då man klandrar resterna, vore bättre att. ikläda sig Korsets skrud? y ,ch göra bättre: än, de; under tiden börde. man armr re SL RR eta för säånningen och vänta till dessandan kKom-;g Her. 7 Det föreföll underligt attomaäre talade om jen j I nbjudning, innan ännu något beslut blifvit fattadt,!-e wilket erintade.. talaren, om det.gamla ordspråket, s ittbjörnen bör skjutas först, innan-manvvill draga s skinnet af honom. Inbjudningen ämnade talaren be,d ärar på bordet. Hanckunde:-ej finnå Bvärföreldndsdj örvisnitigssträffet utdömes: Så vmycket, deh fånn icke i h .å märkvärdigt att: det; kallades; påföljd. och icke traff. Om en påföljd för affall bör finnas, så voredetta len lämpligaste. Man ville. ej. tillåta en Husbohde a itt med Hisaga sträffa en tredskande eler vårdslös jenare, utan tyckte det vara bättre att han istället d sördes bort. Meh om staten vill bortköra en affälling, s å går: det ej. an.:7 Den föreslagna slagen. vore ;en : vorgerlig, och borde endast urzden synpunkten: be; andlas. Några tusende.baptister och mormoner vöre ft i ör litet antal att för deras skull omstöpa våra in-s titutioner. Derefter öfvergick tålaren till en gransk ir ring af! åtskilliga i förslaget använda uttryck; hvilka i å ian fann -inneKålla allt för obestämda begrepp: Om Is BR RA ge RS