fortfor att kalla sin fars hus, och skickas till en skola. Hon hade aldrig varit i en skola, menade hon. Miss Atkins, hennes guvernant, hade lärt henne allt hvad hon kunde och skulle mycket väl kunna lära Dick med. Dessutom var ju hon sjelf villig att hjelpa till med sin nya brors uppfostran. : Bankiren log åt det allvar hvarmed barnet jorde dessa invändningar. Hade hon varit lott få år äldre, kunde han hafva misstänkt tillvaron af en djupare känsla än endast systerlig tillgifvenhet; men så ung.hon var, syntes denna tanke allt för orimlig för att på allvar vidhållas, och han tillskref ganska naturligt dessa invändningar den ovilja den lilla bedjerskan-skulle känna att skiljas från sitt sällskap och lekkamrat. Han försökte göra begripligt för henne, att gossar fordrade en annan uppfostran än flickor. För den, hvars lif skulle blifva en strid med verlden, som genom egna bemödanden skulle bryta sig en bana, utan stöd af slägtförbindelser och förmögenhet, såsom förhållandet var med Dick, var det af högsta vigt att lynnet-och karakteren redan. tidigt erhöllo fasthet och kraft; och detta kunde bäst vinnas genom umgänge och gemensamma studier med jemnåriga kamrater, hvilka sedan skulle blifva hans samtida, under vandringen genom lifvet. i , Marion teg, men var ej öfvertygad. Det var den första lärdom den strängaste af alla lärare, nödvändigheten, hade bibringat henne; ö underligt då om hon motvilligt emottog en; v3 Du skall snart upphöra att sakna honomp, sade mr Barnard. Barnet. betraktade honom tvifvelaktigt. Du har dina lektioner,, fortfor han, din musik, och dina dockor att leka med. toJag tycker icke om dockor,, svarade hans