z I anledning af franska regeringens åtgärd utt indraga tvenne tidningar Spectateur och Revue de Påris yttrar Times följande: Detta har ingalunda förvånat oss. Regeringens beslut att totalt undertrycka alla obecoende tidningar har redan blifvit så högt tillkännagifvet och så strängt verkstäldt, att det numera är för sent att kritisera eller gifva d. Att tala om pressens frihet, om opiniojens välgörande verksamhet, om kejsardömets sanna politik, som skulle bestå uti att småningom återställa Frankrikes frioch rättigheter, allt detta är numera ej annat än utnötta deklamationer. Fransmännens kejsare har tagit sitt parti. Han har beslutat förbjuda uttryckandet af hvarje mening inom Frankrike. hvilken är i strid med hans och hans dynastis ansprå Än mer, han vill ej tåla, att hans landsmän påminnas om republikansk storhet och demokratiska grundsatser. Endast så länge sm en fransman hyllar kejsaren och hans tem, Kan han anse sig säker. Jöfter att ha medgifvit det andra kejsar dömets förtjenst att hafva upptagit revol itionens stora princip angående befordringsväsendets oberoende af börd och gunst, samt förklarat sig ingalunda vilja försvara ofvannämda franska blad och deras principer, fortfav Times: Och likväl inser hvar och en, att fransmännens kejsare begått ett misstag genom ati indraga dessa tidningar, isynnerhet vid ett sådant tillfälle. Är det väl politiskt att syna: slå till i vredesmod? Är det väl grannla att synas vilja sålunda tillgodogöra sig verldens sympati: Ingen, som sammanställer attentatet af den 14:de med dekretet.af. den 18:de. skall undgå att säga kejsaren hafva dragi fördel af ett ita brott för att strypa alli hvad som f fransk talfrihet, och ati ännu fullständigare förkrossa denna en gå så viältaliga press, som äfven under fanat eller fala bourboner gaf Frankrike en ökad glans. Man kan icke på allvar tro; icke en: på den andra sidan om Kanalen, att det finnes den ringaste förbindelse mellan en fr press och sådana helvetiska anläggningar, son: den nyss utförda. Tvärtom, ifall en emot der nuvarande regeringen fientlig anda eger run inom någon del af samhället, så är det vid: bättre, att den gifver sig luft medelst någor fri opinionsorgan, än att den instänges inon tysta, smygande sällärs bröst. Franska regeringen kan väl i hjertat af Paris skapa politisk ödemark och deråt gifva namn al lugnet, men man har alltför mycket skäl til den farhåga, att hvarje godtycklig indragnings åtgärd kommer att bilda en ny skara af hem: liga fiender, troligen flyktingar, möjligen och konspiratörer. Tystnad öfver politiska frågo kommer nu att utgöra normaltillståndet i Frankikke Det blir numera ej någon fråga om hvac FT a en