iffar nu sannolikt först an han till dess tänker orfi och Coblenz. Af ing har ett rykte uppkommit ngen tänker inom viss tid åter öfverr ledning omålen. Man synes ifgt utsprida detta rykte från de ministeriella kretsarne. Men man kan svårligen tro derpå. Just under de senaste dagarne var konungens tillstånd åter försämradt. Drottningen yrkade återigen på afsägelso och afresa. Men konunsen tillbakavisade med kraft hvarie tanke på att abdikera. Våra förhållanden äro, som ni ser, ännu Utjemt i stor oreda. Redan i mina båda senaste skrifvelser af den 9 och 16 Januari har jag försökt skildra dem. Ni vet också redan, att tanken på möjligheten, att konungen kunde fullkomligt tillfriskna, undansköt regentskapet. Troligen skall detta virrvarr ännu en td fortfara. Våra kamrar äro församlade. Men man hör icke mycket om dem. Sessionen skall erbjuda föga intresse. Man anmärker blott. att venstern uppträder något modigare, och att de ministeriella bänkarne äro synbart besvärade af en viss osäkerhet. Dessa herrar måste hålla fältet öppet åt sig på alla sidor. och det har likväl sin svårighet. Isynnerhet koketterar hr von Manteuffel mycket med ledamöter af venstern, uppsöker dem i plenum. samtalar lifligt med demo. s. v. Dettaskal! likväl icke utplåna den omständigheten alt de sorgligaste år af preussiska nederlag i inoch utlandets allmänna mening datera sig fråndet manteuffelska regementet. Man får å andra sidan icke spänna sina förhoppningar om energi och handlingskraft ho: venstern alltför högt. Det är venstern som har skulden, att den konstitutionella frågan om regentskapet hittills icke kommit på tal inom kamrarne. Ledamöterna af herrehuset. hvilka sedan förflutna året iakttaga en konstitutionel hållning, hade (som det tyckes utan grund) fått höra, att venstern ville göra det samma. De fruktade, att venstern skulle få försprånget och öfverlade, om de icke skull söka förekomma i stället för förekommas, derigenom att de genast i adressen till konungen hänvisade till det grundlagsenliga regentskapet. Då erfor högern, nemligen den i herrehuset, att venstern icke ville ställa någon interpellation — till ministeren och öfverhufvud icke göra något i saken. Synnerliger skola grefve v. Schwerin och deputeraden Went: zel hafva förhindrat debatten, som skulle ha varit oangenäm för prinsen af Preussen. Ven stern ville således återigen diplomatisera, utan att betänka, att det ännuwaldrig bekommit der: väl. Man erinre sig blott dess samverkan med den preussiska regeringen under unionstiden året efter vår frälsares börd det ett tusende åttahundra och fyrationionde! samma Fa