(Insändt.) Några ord om de vid rikets navigationsskolor anstälde underlärares lönevilkor. Den, hvilken intresserar sig för sjömännens teoreska kunskaper, skall med nöje se, huru de lärdomswstalter, der dessa kunskaper inhemtas, flitigt besöoch huru derifrån utgå män med goda studier. mföra vi förhållandet mellan tiden före och efter 1842, då navigationsskolorna organiserades, skall nytan af dessa framstå på ett det klaraste sätt. Men ikasom hvarje annan läroanstalt, så vinner äfven lenna förtroende endast i samma mån dess lärare iro vuxne sina ämnen så väl uti lärdom som uti skicklighet att meddela undervisning. Läraren måste lerföre lefva uti sitt embete mera än utaf detsamma. Men vilkoret för det förra betingas till en delaf det senare. Är lärarens aflöning knapp, så blir hans ekonomiska ställning tryckande, och detta måste äfven nverka -på honom såsom lärare. De kfafter, hvilka odelade skulle egnas åt undervisningen, måste delas och sinnet betungas af näringsomsorger. -Det är insändarens afsigt att påpeka: detta. Den olägenhet; som innan den nya löneregleringen för elementarläroverken tryckte dervarande lärare, trycker ännu underlärarne vid navigationsskolorna, under det deras sfverlärare åtnjuta goda löneförmåner. I förhållande till dessa hafva de förra anledning att klaga. Vi vilja faktiskt bevisa detta, De ordinarieeller öfverlärarnes löner äro i Stockholm rdr rmt 2250, i Göteborg och Gefle 1800; i Malmö, Kalmar och Hernösand 1500, då underlärarnes arfvoden äro i Stockholm och Göteborg 600, i Gefle, Malmö, Kalmar och Hernösand 500. När härtill kommer, att ord.lärarne hafva fria boställen eller hushyresmedel af städerna, uppgående till 3—500 rdr rmt, men underlärarne deremot sakna detta, så blifva ord. lärarnes inkomster i Stockholm och Gefle mer än fyra gånger, och uti de öfriga städerna mera än tre gånger så stora som underlärarnes.. Denna dispröportion är för stor r att kallas rimlig och rättvis; isynnerhet som unåerlärarnå få arbeta med lika många och stundom med långt flere elever än ord. lärarne. Detta missförhållande mellan lönerna bar troligen. ppkommit deraf, att då staten äbslog löner till lärare vid rikets navigationsskolor, ansågs en lärare. id hvarje skola vara tillräcklig, och underläraren; åsom ett slags monitör, som i ärsta fall kunde tagas bland eleverda. Men när elevernas antal ökades, så att nu detta årligen torde uppgå till 40—60 uti kvårie skola, så inses alltför väl underlärarens nödvändighet. Denna nödvändighet har äfven legat till grund för det beviljade anslaget till underlärare vid navigationsskolorna i Karlshamn och Wisby. Äro nu underlärarne fullt behöfliga, och det äro , ty de äro för sin afdelning i skolan hvad öfverraren är för sin — så borde ock deras löner upphjelpas eller ställas i rimlig proportion till ord. lärarnes, så att de t.ex. finge uti riksmynt hvad dessa i banko, eller åtminstone hälften deraf. Då rikets ider vid innevarande riksdag anslagit 25 procents rhöjning af hittillsvarande löner för lärare, så borde denna förmån räknas underlärarne i första hand till godo, En rimlig proportion mellan öfveoch änderlärarens löner finnes endast vid Karlshämmns och Wisby navigationsskolor. Måtte detta åfven blifva fallet vid de öfrige, ty för att kunna nödtorftigt nära och anständigt kläda sig är 5 å 600 rdr rmt alldeles otillekligt. Beträffande tillsättandet af ledigblifna ord. lärareplatser äro äfven några ord att nämna. Kunskaper och skicklighet äro alltid vilkor för kompetens till hvarje lärarebefattning. Så borde det ock vära här. öljaktligen skulle en underlärare vid navigationsskolan, hvilken genom mångårig praktik förvärfvat skieklighet att meddela undervisning och dessutom er den teoretiska bildning som erfordras, hafva företräde framför sådana,som ej förut varit vid skolan anstälde. Härigenom skulle hoppet om befordran vara för underlärarne en helsosam sporre och under-; lätta deras arbete. — ERNER