drande kläder till strömmen för att diska sina kärl och skaffa oss litet tvättvatten. Vifunno mycket rikligare vattentillgång isvenska Lappmarken förliden. vinter. Lemnande Bjöberg i god tid följande morgon, färdades vi raskt utför Hemsedalen, njutande af den friska och angenäma bergsluften. Landskapet var grått och dystert och till och med nmmorgonsolens mjuka pensel kunde icke meddela det andra behag än som lågo i den HBögtidliga tystnaden och ensligheten. Dalen sänker sig så sakta, att vi färdats två norska mil innan furuskogarne på dess botten begynte kräla sig upp för bergens sidor. Under andra skjutshållet passarade vi den märkvärdiga Saatens bergstopp, på motsatta sidan af dalen — ändan eller spetsen af en lång, utskjutande bergskam, slutande med en brant klippa, från hvars topp ett vattenfall. nedstörtade med en höjd af tre till fyrahundrar fot. Hvarifrån vattnet kom, var omöjligt att gissa, så framt det icke fanns i bakgrunden, något mäktigt snölager; ty bakom Saaten sänkte sig bergen mer och mer. Det var ett besynnerligt fantastiskt landskapsstycke, och för mig en ny form i min samling utsigter af bergspartier Vi färdades nu genom furuskogar, doftande af heta, kådaktiga ångor, till Ekre, hvarest vi genom förbud hade bestält oss frukost. Morgonluften hade gifvit oss god matlust; men hur modfälda blefvo vi icke då den enda personen på stället, en enfaldig flicka om tjugu år, klädd i samma slags osmakliga, dinglande säckklädning, underrättade oss att ingenting var att få. Efter något öfvertalande lofvade hon emellertid . att skaffa oss: kaffe, ost och bröd, hvilket också komisinom tid, men med bästa vilja var det oss omöjligt att äta någonting. Smöret var snarare svart än gult, osten lika afskyvärd till smak som lukt, brödet synbarligen gjordt af sågspån med en ringa tillsats. af hafrekli. Kaffet en grumlig mölja med litet sur grädda i en kopp, och sockret såg ut som om man först sugit derpå och derefter tappat det i aska. Den ursprungliga färgen på flickans händer kunde med. möda skönjas genom smutslagret på dem, och så gamla resande yi alla voro; mådde vi dock illa vid åsyntn af henne. Jag.tror fullt och fast, att de fattigare klasserna i Norge äro det osnyggaste folk i Europa. De äro till och med värre än lapparne, ty deras lefnadssätt tillåter dem att vara renliga. Efter det vi passerat Ekre, vidgade sig utsigten öfver en vild sträcka af skogbeväxta kullar, till Hallingdalens blåa berg, hvilken skär Hemsedalen i nästan räta vinklar och emottager tillflödet af dess bifloder: Bergens former äro här mera långsluttande, och man träffar icke längre de skarpa afsatser och branter, som utgjorde det egendomliga behaget af sceneriet i Bergens stift. Vi hade en het ridt till nästa station, der vi blefvo tvungna att vänta nära en timme i köket, emedan vårt förbud ej blifvit afsändt från förra stationen så fort som lagen gaf oss rätt att vänta. En storväxt pojke gjorde tjenst som hållkarl. Hans byxor räckte ett godt stycke upp öfver axelbladen, lemnande en bit öfrigt för en sex tum lång väst, som hopknäpptes öfver nyck benen. De för Norge egendomliga kläded: erna äro långt prydligare och mer pittoreska de utgifna illustrationerna än: verkligheten, bonde till denna station var en språksam karl, Högsta arbetslönerna betalas af trävaruspekuäro långa, på trädfällning förtjena två och en half mark, eft r sex skilling trädet — en karl som användes vid: jordbruket två mark. Om vintern är den vanliga arbetslönen två mark i veckan, jemte kost. När man nubetänker bristen på god föda och det höga priet på alla lyxartiklar, särdeles tobakoch om utvandringsfebern gripit vidt omkring sig: Norrmännen hafva två drag gemensamma med en talrik klass bland amerikanarne — stark fosterlandskärlek och vinningslystnad; men de kunna icke lätteligen tillfredsställa den senare utan att uppoffra den förra. Från byn Göl, med dess mörka, vackra kyrka, nedkommo vi utför en brant sluttning särdeles, hvad Hallingsdalen angår. Min skjuts1: som gaf mig några underrättelser om prisetj på arbete i Norge. En skördekarl erhåller från en mark (50 öre) till half-annan mark j. dagligen jemte kost, eller två mark utan.l. lanterna: en dugtig arbetare kan, när dagarne i bränvin, så förefaller det icke så underligt). af många hundra fot i Hallingdalen, hvarsj: breda ström blänkte blå i solskenet långt under oss. Bergen voro nu trädbeväxta ända! till topparne, och der sluttningarne voro mindre branta, utbredde sig sädesfält likt gula fläckar på skogens mörka grund. Vid detta tillfälle voro vi utan något att röka och stannade derföre vid en landthandlares hus, för att skaffa oss vårt förråd. Ett bullersamt ljud kom oss till möte, då vi nalkades. Sex eller ätta män, alla mer eller mindre druckna, och en qvinna voro derinne, sjungande; hoppande, i stampande och tjutande, likt en hop därhbushjon. Vi köpte hela tobakslagret, bestående af två cigarrer, och skyndade ut ur hålan. Det sista, tio mil långa, hållet gick utför den sköna Hallingdalen, genom en trakt som syn: tes tik genom kontrasten med Hemsedalen och det kala fjellet. Vårt hviloställe var byn Nees, till hvilken vi ankommo alldeles uthungrade, då vi ej ätit något under hela dagen. Det fanns två landthandlare på platsen, och hos den ene af dem togo vi in. Vifunno här åtskilliga tecken till att vi befunno oss bland hyfsadt folk, såsom trädgårdar och en hygglig kladsel, men de begge köpmännens bodar vöro fullpackade med romdrickare. Rättegångsoch Polissaker. För någon tid sedan föröfvades, medelst falska och dyrk, stöld uti huset n:r 12 vid Brunkestorg, dervid från en der boende gradpasserare ur en chiffonier tillgreps ett guldeylinderur. I dag har det lyckats poliskonstapeln Lönnmark att hös å nämde hotell anstälde uppassaren OC. Tjulin -anträffa icke allenast nämde ur; utan Afven en mängd diverse persedlar, som efter all anledning äro stulne från