BREF OM MUSIK. AF A. M. I Sverge har en sinnrik uppfinning blifvit gjord, hvilken ej endast såsom musikalisk vinning öfverhufvud, utan särskilt i anseende till sin kyrkbga nytta förtjenar konstnärens fulla deltagande. Orgeln har nemligen erhållit en förökad tillgång på melodisk tydlighet vid koralspelet. Hittills var förhållandet sådant, att orgelnisten visserligen kunde spela starkt och svagt samt emellan dessa ytterligheter utvälja sig många olika styrkegrader; men koralens, samtliga toner, den första, andra, tredje och fjerde stämman, klingade dock al!a lika starka. Det gick icke an att i de heliga hymnerna särskilt. framhålla blotta motivet; det varogörligtatt angifva dessa åldriga folkvisemelodier, hvilka till en stor del utgöra hundra, ja tusenåriga arf ifrån fäderna, denna canto fermo, som hela församlingen skall sjunga. mera starkt än alla andra toner. Detta var en bestämd brist, ty orgelns hufvudsakliga och egentliga bestämmelse i kyrkan är att leda församlingens sjungna bön. I orgelns första dagar begärde man äfven af detta instrument ingenting annat än uteslutande ett tydligt angifvande af koralens melodiska toner. Harmoniskt ackompagnement kom icke i fråga. Till och med längre fram, på en tid då orgeln likväl redan egde 3 och 4 särskilta re, gister (tonomgångar), ansågos dessa register ännu endast finnas 1:11 för att ytterligare förstärka melodien. För de gamla var melodien allt. Äfven då den harmoniska konsten så småningora utbildade sig, skadades koralmelodien i början icke synnerligen deraf, ty ackompagnementet var så tunt och genomskinligt, att hufyudsaken i alla fall ännu för