NN al SJULHO TOS UJUp, OCK I SU UEMIr UM sammantränges så, att den endast genom cen trång remna lemnar tillträde till det inre rummet. Låtom oss nu under denna af naturen bildade kittel applicera en glödandt ugn, hvars hetta vi låna antingen från de yttersta utstrålmingarne af jordklotets glödande massa eller från lokala och kemiska lösningar, sådana tt ex. hvarpå svafvelkis kan lemna exempel. Och härmed ha vi konstruerat en apparat, som är i stånd att frambringa de fenomener, hvarpå vi söka en förklaring. Är detta tydligt?... Får jag be dem, som ingenting ännu begripit, ha den godheten att lyfta upp handen! De profana förklara sig tillfredsstälda och ropa högljudt på fortsättning; hvarpå vår vän fortfar: Det underjordiska vattnet upphettas under ngnens inverkat och utvecklar en ånga, som stannar innesluten mellan den flytande massav och det underjordiska rummets hvalf. Det är spänstigheten hos denna ånga, som utgör stödet för brunnens vattenpelare och håller den uppe öfver den. nedre bassinen. Man känner för öfrigt huru stor denna ångas spin stighet är; den är nemligen lika med ungefär tre atmosferer, emedan den uppbär, utom den fria luftens tryckning, tyngden af en vattenpelare af 20 metrers höjd, motsvarande tyngden afen qvicksilfverpelare af 1,32 meter. eller två gånger det atmosferiska trycket. Hvae denna ångas temperatur beträffar, så är det Jätt att bestämma den efter dess tryckning. emedan erfarenheten medgifvit upprättandet af en jemförelsetabell mellan de temperaturer och de tryck, vid hvilka vattnet kommet ; kokning. Vid ett tryck af tre atmosferer måste den inre reservoirens temperatur Vara något öfver 130 grader. Men nu ha de da herrarne der borta, som hålla på att grundligt undersöka Geysertt, på direkt väg genom termometrisk sondering funnit att temperaturen i brunnens botten varierar mellan 12 och 125 grader; under det att den på ytan ger ett medeltal af 80 grader. Lagen om temperaturernas tillväxt befinnes således tillräckligt bekräftad ; ty ingenting ger bestämdt tillkänna att brunnens nedra öppning skulle befinna sig precist i jemhöjd med den stora reservoirens öfre yta. Mina herrar., säger ni talaren i det han afbryter, om någon bär på stället vill göra ett inkast, så ha vi ännu tid dertill, ty vi resa ej förr än om en halt timma. En nekande rörelse genomgår åhörarnes leder. Men en af våra kamrater, mindre grannlaga än de andra, kan likväl ej fördölja si uppriktiga längtan att få veta genom h operationssätt källans vattenmassa sättes i rörelse och det med sådan våldsamhet. Det är just det vi nu komma till, utropar vår talare, jag väntade mjg denna fråga och jag gratulerar den profane, som gjort nig densamma; sådant visar att hans okunnighet i vetenskapliga ämnen ej är obotlig och att han genom flitigt arbete kan påräkna några ljusstrålar. Om vi, sedan fenomenet nu blifvit förklaradt till sina statiska vilkor, vilja göra oss reda för vulkanens dynamiska verkningar och upptäcka orsaken till dess eruptionj så måste vi antaga hypotesen af ett slags intermittens uti den underj jordiska eldstadens hetta. Uider inverkan afen bastig temperaturförhöjning, erhåller ångan cn högre grad at tryckkraft, och sträfvar att lyfta vattenpeltaren; hvars motvigt den utgör och som den så tillsägandes uppbär. Denna tryckning kan till och med blifva så stark, att en delaf ångan banar sig väg genom den trängre öppningen vid brunnens botten och uppstiger ända till -bassinens yta, der den åstadkommer en porlande svallming, som liknar den af ett filytande ämne, som kokar i ett kärils Med ett ord: möt maximura af ugnens hetta svarar det underjordiska rummets högsta temperatur. Det är denna som lyfter vattenpelaren och uppdrifver den i luften, antingen hel och håller eller till en del. Och dermed har jag talat till slut, mine herrar; och här höra vi dessutom trumpeten som förkunnar, att tiden för vår affärd är inne Det profana auditoriet voterar tre bifallsror åt den vältalige professorn. Men det tredj: har ännw ej bortdött; då vi höra ett enståka mummel: midt ibland oss. Det har starkt tycke af en protest mot den förklaring på fenominet vi nyss erhållit. Det befinnes också verkligen vara en af våra kamrater, en ung och lärd professor i geologien vid bergsskolan, som synes vilja inlägga en reservation mot denna teori, hvilken visserligen kanvaratillfyllestgörande för okunnigt folk, men måste anses: mycket bristfällig af herrar doktorer vid La Sorbonne, vid justfitutet och universitetet. Den sanna teorien, renar han, hvilar ändå på andra, långt allmännare grunder... Men trumpeten har redam talat, och: ryttareskaran beer sig på väg: Klockan är fyra på morgonen... Vi ride i fil, i riktning mot Thingwalla. Knappast ha vi tillryggalagt en fjerdedels mil, förr än en plötslig knall föranleder oss att vända oss om. Det är ett pojkstreck af Strokur. Detta bortskämda barn finner sitt nöje 1 att anställa er eruption just: i det ögonblick, då vi hålla på att förlora honom ursigte, och det sedan han först låtit oss-vänta: derpå i tolf timmar! Låtom oss dock icke lättsinnigt anklaga honom. Det är ju möjligt att de medikamenter; som vi tilldelat honom i form af jordkokor och torfstycken, nödvändigt. behöft. denna tid för att hinna göra sin verkan. För öfrigt har den stora Geysern skämt bort oss i afseende på fenomenerna af andra ordningen: i vår tur visa vi oss nu stötta mot Strokur och göra honom ej den äran att vända om. Efter en stunds ridt försvinner vårt senaste nättläger ur vår åsyn, Samma landskap utbreder sig; samma stigar slingra sig deröfver; likväl förekommer oss nejden nu dubbelt dyster och enformig; och fastän intagna al minnena från Geysern, skulle vi ändå hel visst ha det långt trefligare ombord på korEr 2 or CR Be LA FRI FE