DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. FO SMITH.) Om hon verkligen hyste em sådan ledsnad, var: den ingalundas besynnerlig, ty hon visste väl hvilket inflytande-systrar stundom utöfva å sina bröders. val af maka. Under dylika samtal förflöto timmarne -hastigt och det blef tid att tänka på hvila. Till denna stund hade Martha icke blifvit lemnad ensam med Georg ett. enda ögonblick och följaktligen icke något förtroligt meddelande: mellan syskonen, som Amen så mycket fruktade, kunnat ega rum, och den ovärdige mannen ansträngde sin hjerna för att förekomma detta. : Georg Chason ville gå till värdshuset för att sofva. der öfver natten, ett. beslut, som hans välvillige svåger på intet vis ville: medilva. Han visste att han skulle få höra allt af Patience; han hade intet medel: att tysta hennes tunga, om han äfven möjligtvis skulle lyckas deri med sin förtryckta hustru, Huru! utropade han i en ton, som om han riktigt kände sig sårad; skulle jag låta dig lemna ditt eget hus, och på en afton sådan som denna! Nej, hellre vill jag sitta uppe ända till morgonen. Vi kunna lätt tälla till en bädd; kunna vi icke det, min älskade ?, Jo, svarade Martha ifrigt, ty hon darrade 11 tanken att blifva lemnad ensam med hom. Oeh i morgon bittidas,. fortfor, hycklaren, skickar jag. efter din. gosse: ; Jagsbörjar just känna det tomt efter honom, Det; söta barnet, tillade Sara Corner; han är just hela husets älskling. ) Se Aftonbl. ör 10—18, 20—23.